Makten att lösa från synder är rätten att tillsäga den ångrande syndaren att hans synder är förlåtna. Den tillsägelsen skall inte betvivlas, utan den skall tas emot som Guds egen tillsägelse. På samma sätt är makten att binda i synder rätten att undanhålla förlåtelsen för obotfärdiga, som inte vill ångra sina synder. Den makten är också en skyldighet i sådana fall, eftersom vi inte skall »kasta våra pärlor för svinen». Vi har inte rätt att förkunna syndernas förlåtelse i ett enskilt fall, där det är fråga om en klart obotfärdig person, men i en predikan inför många lyssnare kan det inte avgöras vilka som är obotfärdiga och vilka som ångrar synderna, och där skall både lag och evangelium förkunnas för alla. [0]

(Österbacka, Hoppets bekännelse, sid 163)