1985/1-2 – »På så sätt» eller »sedan»

Rom 11:26 har i Biblicums översättning av Romarbrevet återgivits så: »Och på så sätt skall hela Israel bli frälst». Denna översättning har kritiserats under hänvisning till att adverbet i fråga (kai houtås) [omega har, avvikande från den tryckta texten, i denna artikel transkriberats med å, webred. anm.] här har en temporal innebörd och bör återges med »sedan». ^[1]Kritiken är framförd i »Uppsats i Bibelvetenskap» och framlagd för prof. Lars Hartman. Då uppsatsen i fråga »Israel i Guds frälsningsrådslut» inte har publicerats och framställningen inte … Continue reading Det ger oss anledning att ta upp frågan om innebörden av detta grekiska ordpar. [0]

Ordets betydelse

I Heikel-Fridrichsens »Ordbok till NT» återges adverbet med »på detta sätt, på sådant sätt, så» och förklaras »syfta på något föregående eller efterföljande». Att ordet som sådant skulle ha en temporal innebörd och betyda »sedan» utsägs inte. I Anton Fridrichsens »Tillägg» till ordboken i fråga anges dock, att ordparet kan återges med »och så, därpå (alltså få en temporal betydelse), därmed» och att Apg 17:33, 27:44, 28:14 och 1 Tess 4:17 kan översättas enligt dessa givna alternativ. Rom 11:26 nämns emellertid inte heller här. [2]

”Kai houtås” hos Paulus

För att förstå ordparets innebörd i Rom 11:26 är det av vikt att undersöka i vilken mening aposteln brukar detta adverb i andra sammanhang. När vi då går att undersöka apostelns eget språkbruk är det lämpligt att börja med hans framställning i Rom 5:12. »Alltså: Genom en enda människa har synden kommit in i världen, och genom synden döden, och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla har syndat.» Den lilla partikeln »så» anger hur det gick till att döden nådde alla människor. Den engelska översättningen NEV återger texten på följande sätt: »And thus death pervaded the whole human race». Därmed är de yttre omständigheterna angivna. Bakgrunden till dödens inträngande är angiven. Vi skulle parafrasera det grekiska ordparet och ange dess innebörd så: det var under sådana omständigheter (på så sätt – ordagrant) som döden nådde alla människor. [4]

1 Tess 4:17

När Fridrichsen i sitt nyss nämnda »Tillägg» anger 1 Tess 4:17 som enda exempel på att ordparet hos Paulus har en temporal innebörd, är detta ställe av stort intresse. ^[2]Att Apg 17:33,27:44,28:14 ej tas upp till behandling beror på att Fridrichsen helt visst tänkt sig att hans andra översättningsalternativ här skall appliceras: och så, därmed. Den temporala innebörden skulle då vara belagd i Paulus språkbruk. NT 81 översätter också: »Och sedan skall vi alltid få vara hos honom» (Herren). Talar då sammanhanget för en sådan översättning? [6]

Aposteln tar här upp frågan om sättet för Kristi tillkommelse. Han åberopar sig därmed på vad han har lärt av Herren Jesus. Bakgrunden till denna undervisning var att församlingsmedlemmarna i Tessalonika hade fått för sig, att »de i Jesus avsomnade» (=de som hade levat i Jesu gemenskap /»dia»/ och insomnat /v. 16: »de i Kristus döda»/) skulle vid Kristi tillkommelse få inga i härligheten först senare. De som ännu levde kvar på Herrens dag skulle föras dit in före dem som hade avlidit. (Det talas här endast om sådana som lever och dör i tron.) [7]

Det förhållandet, att de församlingsmedlemmar som avled, inte skulle få vara med om den ljusa stund då Kristus kom tillbaka, gjorde att man sörjde och beklagade dem vid deras död. Man sörjde vid deras gravar på ett sätt som påminde om hur hedningar sörjde sina döda, hedningar som inte har något hopp (v. 13). [8]

I sitt brev tar aposteln upp detta missförstånd. Han förklarar: »I kraft av ett ord från Herren /Jesus/ säger vi er att vi som lever och lämnas kvar /till Herrens dag/ inte skall komma före dem som är avsomnade. Ty… först skall de i Kristus döda (deras kroppar) uppstå. Sedan skall vi som då ännu lever och har lämnats kvar tillsammans med dem bli bortryckta i rymden Herren till mötes» (v. 17). Uttrycken »först – sedan» är ju tidsadverbial. Men av sammanhanget framgår att dessa tidsuttryck brukas för att ange att de vid Kristi återkomst kvarlevande kristna och de i Kristus redan avlidna tillsammans (samtidigt) får möta Herren i rymden (»homou» betyder tillsammans men har här också en innebörd av samtidighet. Samma nyans i Joh 4:36). [9]

Paulus sammanfattar sin framställning: »Och så skall vi alltid vara hos Herren» (NEV: »Thus we shall always be with the Lord»). När NT 81 översätter: »Och sedan skall vi alltid vara hos honom» har man tydligen helt bortsett från att de tidigare brukade tidsadverbialen står där för att negera tidsskillnaden. Poängen i apostelns framställning ligger just i »samtidigheten». Mötet med Herren Jesus vid hans tillkommelse äger för alla kristtrogna rum på en och samma gång. De möter honom tillsammans, samtidigt i rymden, i härlighetens rike, och detta vare sig de är i gravarna eller ännu lever när han kommer åter. »Och så (under sådana omständigheter, på så sätt) skall vi /sedan/ alltid vara hos Herren». [10]

Några tillrättalägganden

Läsaren av denna artikel blir kanske fönånad över att det tidigare har framhållits att innebörden och betydelsen av »kai houtås» är »på detta sätt», men att innebörden i ordparet i 1 Tess 4:17 framför allt hämtas ur textsammanhanget. I detta förhållande ligger dock ingen motsägelse. Grundbetydelsen av ordet är »på detta sätt». Det framgår av grekiska lexika. Men ett ord som detta är inte i stånd att förmedla en innebörd oberoende av den kontext i vilken det står inställt. Därför måste alltid sammanhanget beaktas. Det bör också tilläggas att detta ordpar kan ange tidsföljd, men tidsföljden är då inte angiven av partikeln utan given av sammanhanget. [12]

1 Kor 11:28

I artikeln »Kai houtås i Rom 11:26» i »Dansk teologisk tidsskrift» 37 (1974) 231-234 har Niels Hyldahl sökt uppvisa, att själva ordparet har en temporal innebörd i 1 Tess 4:17, 1 Kor 11:28 och Rom 11:26.^[3]JfrHyldahls konstlade exeges: »Der er der tale om at spise Herrens nadver som et måltid, hvor man blot tager hensyn til sig selv, eller – som Herrens nadver. Paulus forlanger, at man prover … Continue reading Om så är fallet måste denna temporala innebörd vara given av textsammanhanget. Vi har redan avvisat en sådan tolkning av l Tess 4:17. Men hur förhåller det sig med l Kor 11:28? Är det verkligen så, att aposteln här utbjuder, att nattvardsgång skall föregås av självprövning (skriftermål). Vi skulle då ha en kyrkorättslig utsaga i denna vers. [14]

Om vi ger akt på sammanhanget får dock ordparet också här en annan innebörd. Det är helt naturligt att låta adverbet få behålla sin innebörd av »så, på detta sätt, under dessa omständigheter». Aposteln skriver: »Därför, den som äter brödet och dricker Herrens kalk ovärdigt, han försyndar sig på Herrens kropp och blod. Pröve människan sig själv och äte så av brödet och dricke av kalken (så = såsom en som är i stånd att pröva sig själv och kan skilja Herrens kropp och blod /nattvarden/ från den i församlingen firade kärleksmaltiden /agapen – 1 Kor 11:22/). Ty den äter och dricker en dom över sig som äter och dricker utan att ’urskilja kroppen’» (1 Kor 11:28f). Aposteln förkunnar här att varje kommunikant bör kunna identifiera det sakramentala brödet med Kristi kropp. [15]

På så sätt … som är skrivet

Vi har hittills endast hänvisat till Heikel-Fridrichsens ordbok. Den behandlar dock inte ordparet »kai houtås» i Rom 11:26. Går vi däremot till ett större lexikon som Walter Bauer, »Wörterbuch zum NT» sägs där angående denna vers, att »houtås» (så) korresponderar med det följande »kathos» (såsom) och att det här liksom i Fil 3:17 är fråga om förbindelsen »så (på så sätt) – som». ^[4]Samma förståelse av Fil 3 :17 ges av Herman Ljungvik, »Zum Gebrauch einiger Adverbien im NT»: Eranos 62 (1964) 35f. Bauer har därmed visat, att han har uppfattat ordparet här på vanligt sätt och att översättningen bör vara »på så sätt». Innebörden i ordparet är då den, att hela Israel blir frälst på det sätt som den gammaltestamentliga profetian anger: »Jag skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob» (= Israel). [17]

På ett sådant sätt som är skrivet i GT

Genom denna hänvisning till Skriften framhålles då kontinuiteten i Guds frälsningsordning. Aposteln har tidigare i kapitlet uttryckt denna kontinuitet: »Likaså finns också i den tid som nu är en rest kvar /liksom fallet var på Elias dagar/, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd» (Rom 11:2-5). I v. 7 förklarar aposteln, att vad »Israel står efter, det har det inte fått: endast de utvalda har fått det, medan de andra har blivit förstockade.» [19]

Samma förkunnelse ges också i Rom 11:26 och 28. Gud skall osvikligt frälsa dem som han har utvalt. Frälsningen beror inte på människors förmåga, på deras vilja eller strävan (Rom 9:16) utan på Guds utkorelse av nåd (Rom 11:5). [20]

På ett sådant sätt som tidigare är angivet i kap 11

Ovan angivna tolkning, där »på så sätt» knyts till det följande »såsom det är skrivet» är fullt möjlig. Men det måste dock sägas, att det ligger närmare till hands att knyta adverbet till det föregående, där de omständigheter under vilka hela Israel skall bli frälst ställs samman med de omständigheter under vilka »hedningarnas fulltalighet» frälses och förs in i Kristi rike och där Israels frälsning sker mot bakgrund av Israels partiella förstockelse. [22]

»Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga om denna hemlighet, för att ni inte skall ha för stora tankar om er själva: Förstockelse har drabbat en del av Israel till dess hedningarnas fulltalighet har kommit in (hedningarna har kommit in i fullt antal /= blivit frälsta/) och på så sätt skall hela Israel bli frälst. Det står ju skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob» (Rom 11:25f). [23]

När aposteln här hänvisar till en kombination av profetord, ger han samtidigt en utläggning av dessa. »Till Sion skall Frälsaren (Återlösaren) komma» heter det hos Jes. 59:20. Detta har nu gått i fullbordan. Och aposteln ser därvid inte endast på Messias ankomst i köttet. Han binder samman Messias person och verk. Messias, som kom till Sion och utförde återlösningens verk, är också den som går ut från Sion. Aposteln ser sig själv som Messias redskap. »Från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien har jag överallt förkunnat evangelium om Kristus» (Rom 15:20). Profeten Jesaja hade ju också sagt: »Från Sion skall läran utgå och Herrens ord från Jerusalem» (Jes 2:3). Och aposteln var inte oviss om resultatet av evangeliets gång genom världen. Aposteln visste att han var kallad att som hedningarnas apostel verka för hedningarnas omvändelse. Och han säger sig vilja förhärliga sitt ämbete genom att »väcka avund» bland sina bröder efter köttet och så »kunna frälsa några av dem». [24]

Frälsning pågick skulle vi kunna säga. Och evangelium var medlet – det predikade evangeliet. De frälsta är då alltid såväl i GT som i NT = resten, den frälsta resten. »Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg» (Jes 37:32). [25]

På så sätt och under sådana omständigheter som det fulla antalet hedningar blir frälsta, på samma sätt och under samma omständigheter blir fulla antalet judar frälsta. Och detta insamlande av frälsta hedningar och frälsta judar pågår genom evangeliets predikan och avslutas först på den yttersta dagen. [26]

”Och sedan skall hela Israel bli frälst”

Författaren till tidigare omnämnda uppsats »Israel i Guds frälsningsplan» förklarar i sin inledning, att hans uppsats är föranledd av »mera konkreta frågeställningar kring händelseutvecklingen i Mellanöstern». Utifrån dessa frågeställningar applicerar han sedan Rom 11:25-27 »till dagens historiska sammanhang». Studiet av denna text »har gett mig belägg nog att hävda», förklarar han i sin sammanfattning, att »Paulus förutsätter ihopsamlandet av det judiska folket till ett geografiskt Israel. Detta nationella Israel utgör då en av förutsättningarna för Israels omvändelse.» [28]

En massomvändelse av judar på ett nytt sätt och på nya villkor

När författaren sedan går att redogöra för hur denna massomvändelse skall gå till, blir hans framställning mycket motsägelsefull. Vad som dock utsägs med stor klarhet är att den »denna gång sker med bättre villkor» och innebär att »Gud återinlemmar Israel» som då skall framträda som gudsstat, som teokrati. Som förutsättning för denna frälsning anges också uttryckligen existensen av ett geografiskt Israel. »Det nationella Israel utgör en av förutsättningarna för Israels omvändelse» heter det. [30]

Denna omvändelse förklaras också ske först sedan det inte »längre ges plats för några fler omvändelser av hedningar». Författaren påstår, att det skall komma en period när evangelium väl predikas över hela världen men när ingen hedning blir omvänd. »Hedningarnas period avlöses av Israel», skriver nan. »Det judiska folket skall återinlemmas i gudsgemenskapen.» Samtidigt utsäges, att »hedningarna har en nyckelställning i den process som leder fram till Israels omvändelse». Detta förklaras så att hednakyrkan kommer att »locka Israel till avund». [31]

Hur en kyrka, som är andligt död och där evangelium inte predikas till omvändelse och liv för någon enda människa utanför Israels kyrkostat, på samma gång kan väcka Israel till avund och samtidigt »ha en nyckelställning i den process som leder till Israels omvändelse» är svårt att förstå. Författaren hävdar ju att hela Israels frälsning skall »utlösa välsignelse över hednavärlden». Han räknar då ej med någon andlig välsignelse. Ty hednakyrkan är ju i denna stund en kyrka utan evangelium. [32]

Att Israels omvändelse sker på nya och bättre villkor är utsagt av författaren. Med de »bättre villkor» som han talar om menar han tydligen att folkets omvändelse nu kommer till stånd inte genom predikan utan genom att Israels folk »ser sin Messias». Genom Jesu synliga återkomst sker frälsningen. Vid andra tillfällen förklarar han att »Messias ankomst är utlöst av folkets omvändelse». Om denna omvändelse säger han, att den »rimligen bör leda till nationens upprättelse». Hela sin framställning av hur Israel som folk och nation skall bli ett gudsfolk, grundas till sist på en slutsats som förklaras vara »rimlig». Ja, till sist blir tveksamheten så stor kring frågan om judarnas allmänna omvändelse efter eller före Kristi synliga återkomst som jordisk regent, att han förklarar: »Således tycker jag mig kunna se en antydan, om än relativt svag av det slag som jag ovan efterlyste», varvid han hänvisar till den på föregående sida omnämnda upprättelsen av Israels land (s. 12). Som stöd härför anger han att de judiska rabbinerna räknade med en sådan teokrati. Det är helt riktigt. Men Jesus gjorde judarna mycket besvikna när han sade: »Mitt rike är inte av denna världen» (Joh 18:36). NT skiljer mellan kejsarens rike och Guds. [33]

Drömmen om det teokratiska riket

Drömmen om ett gudsvälde på jorden den har drömts av människor. Vi kan tänka på hur biskopen i Rom (påven) som aposteln Petrus efterträdare kom att göra anspråk på högsta makt i kyrka och stat. Hela Europa skulle bli kristet under ett enda huvud. Men innebar detta att evangelium predikades i kyrkan? Nej, vi ser hur kyrkan brukade sin makt till att tända kättarbål. Massomvändelser ägde rum med hjälp av svärd. Och sitt bruk av våldsmakt försvarade man med att hänvisa till Jesu ord: »Nödga människorna att komma in i Guds rike» (Lk 14:23). Drömmen om ett välde styrt av Gud lever i muslimska länder. Men folk och nationer skall ej styras av präster eller gudsmän som säger sig stå i Guds ställe. Stater skall ej styras av evangelium. När så sker då förvanskas evangelium. Då förvrängs också lagen. Jordiska riken skall styras av det mänskliga förnuftet, styras av naturens lag, ty lagens verk är skrivna också i hedningarnas hjärtan. [35]

En rätt attityd till Israel

Författaren skriver till sist i sin sammanfattning, att han som representant för ekklesian (kyrkan, d.v.s. som kristen) ser som »en av våra mest angelägna uppgifter att inta en rätt attityd till Guds Israel. En sådan attityd ger Paulus själv uttryck för i Rom 9:1-3.» [37]

Ja, aposteln önskar av allt sitt hjärta att de skall bli frälsta. Därför är det som han sliter och arbetar i evangeliets tjänst. Han vill vinna människor – både hedningar och judar. Och han vet att deras frälsning inte är beroende av yttre geografiska förhållanden. Där evangelium predikas, där kan inte »Guds löftesord bli om intet». Evangelium skall ha framgång ända till den dag då evangelium tystnar. När så sker, då samlas de troende från hedningarna och från Israel in i härlighetens rike. Men »Israel är inte detsamma som alla som härstammar från Israel», förklarar aposteln för säkerhets skull (Rom 9:6). [38]