Sedan lång tid har Gamla testamentets uppgifter om de hebreiska kungarnas regeringstid vållat problem. Uppgifterna synes ofta vara oförenliga med varandra och anses därför ge belägg för att det finns fel i Bibeln. När man velat ge exempel på Bibelns otillförlitlighet, har de »omöjliga» kronologiska uppgifterna i GT kommit väl till pass. [0]
Men situationen har sedan en tid tillbaka drastiskt förändrats. Det skall vi uppmärksamma i denna artikel. År 1951 utkom Edwin R. Thiele’s doktorsavhandling, som just behandlade de märkliga uppgifterna om de hebreiska kungarnas regeringstid. Den heter The Mysterious Numbers of the Hebrew Kings. A Rekonstruction of the Chronology of the Kingdoms of Israel and Judah. År 1965 utkom denna epokgörande avhandling i en reviderad upplaga på Eerdmans bokförlag, Grand Rapids, Michigan, och 1982 i en tredje bearbetad upplaga. [1]
I förordet till sin avhandling skriver Thiele bl.a.: »I mer än 2000 år har den hebreiska kronologin varit ett allvarligt problem för gammaltestamentliga forskare. Varje försök att väva ihop de kronologiska data för kungarna i Israel och Juda till något sorts harmoniskt schema tycktes dömt att misslyckas. Antalet år för det ena riket kunde inte fås att stämma överens med antalet för det andra, tycktes det.» [2]
Men efter en lång tids noggranna forskningar kunde Thiele konstatera att det fanns ett ordnat system bakom de kronologiska uppgifterna. De data, som tidigare syntes så omöjliga att harmonisera, visade sig vara ytterst tillförlitliga och ingå i ett harmoniskt mönster. [3]
Professor William A. Irwin, chef för den gammaltestamentliga avdelningen vid institutionen för orientalisk litteratur vid universitetet i Chicago, den institution där Thiele hade bedrivit sina forskningar, skrev ett mycket intressant förord till Thieles avhandling. Prof. Irwin påpekar där att GT:s kronologiska uppgifter har varit en favoritkälla för dem som försökt bevisa Bibelns otillförlitlighet . [4]
Men långt före bibelkritikens genombrott har man haft problem med GT:s kungalängder. Redan före Kristi födelse, när fromma judar i Egypten översatte GT:s hebreiska text till grekiska, fann man den hebreiska textens tidsuppgifter omöjliga. Översättarna ändrade därför ofta taluppgifterna för att försöka få de olika uppgifterna om kungarnas regeringstid att stämma. Också Josefus, som skrev judarnas historia under första århundradet efter Kristi födelse, gjorde samma sak. [5]
Men nu har Thiele kommit till det för många överraskande resultatet, att just de uppgifter som har ansetts vittna om Bibelns otillförlitlighet i stället vittnar om Bibelns noggrannhet och riktighet. På ett strängt vetenskapligt sätt har han kunnat klarlägga den rätta innebörden och tolkningen av de hebreiska kungarnas kronologi. Endast på två punkter har han inte kunnat acceptera Bibelns uppgifter och till dessa båda punkter skall jag återkomma . [6]
Irwin framhåller i sitt förord att Thieles forskningsresultat bör få genomgripande följder. Forskarna bör i fortsättningen inte vara så snabba med att dra Bibelns uppgifter i tvivelsmål, när det så ofta har visat sig att tidigare påståenden om fel varit grundlösa. Vi kan också konstatera, framhåller Irwin, att i de fall då de tidiga avskrivarna av grundtexten inte kunnat förstå uppgifternas riktighet, har de ändå noggrant skrivit av den föreliggande texten utan att ändra i den. Det är endast i översättningarna, t.ex. Septuaginta, som man vågat göra ändringar, inte i själva grundtexten. [7]
För att en bredare allmänhet skulle kunna ta del av Thieles epokgörande resultat, gav Thiele 1977 ut en mera populär framställning under titeln A Chronology of the Hebrew Kings (Zondervan, Grand Rapids). I anslutning till denna bok skall jag försöka klargöra problemens art och lösning. [8]
De skenbara motsägelserna i de kronologiska data
I Kungaböckerna föreligger en mängd kronologiska data för kungarna i de båda nationerna Israel och Juda. När en kung började regera i det ena riket, anges i regel också hur länge den samtida kungen i det andra riket hade regerat då detta skedde. Därefter anges den totala regeringstiden. Så t.ex. anges i 2 Kon. 13:1 att Israels kung Joahas blev kung i Judas kung Joas 23:e regeringsår, och att Joahas regerade i 17 år. Beträffande Amasja i Juda läser vi i 2 Kon. 14:1-2 att han regerade i Jerusalem i Israels kung Joas 2:a regeringsår, att han var 25 år när han började att regera och att han regerade i 29 år. När man undersöker sådana här bibliska uppgifter, tycks de nästan alltid motsäga varandra och det tycks omöjligt att få fram ett harmoniskt mönster för de olika regeringslängderna. [10]
1. En svårighet består i det, att den angivna tidpunkten för början av en kungs regering inte tycks stämma med den angivna längden på hans regeringstid. Om kung Nadab i Israel t.ex. heter det i 1 Kon. 15:25 att han började sin regering i Juda kung Asas 2:a regeringsår. Av 1 Kon. 15:28 framgår det att han dog i Asas 3:e regeringsår. Det skulle innebära att Nadab regerade i ett år. Men i 1 Kon. 15:25 heter det att han regerade i två år. Enligt 1 Kon. 15:33 började kung Baesa av Israel att regera i Asas 3:e regeringsår och han dog i Asas 26:e regeringsår (1 Kon. 16:8). Detta ger Baesa en regeringstid av 23 år, men enligt 1 Kon. 15:33 regerade han i 24 år. Går vi till kung Omri, får vi i 1 Kon. 16:23 veta att han började sin regering i Asas 31:a år och att han regerade i 12 år. Men enligt 1 Kon. 16:29 efterträddes Omri av Ahab i Asas 38:e regeringsår, vilket ger Omri en regeringstid av endast 7 år. [11]
2. Ibland tycks uppgifterna om tiden för en kungs regeringstillträde inte stämma med bibeltextens uppgifter i övrigt. I 2 Kon. 3:1 läser vi att Joram började regera i Israel i Juda kung Josafats 18:e regeringsår. Men enligt 2 Kon. 1:17 började han i Jorams, Josafats sons 2:a regeringsår. Enligt 2 Kon. 8:25 började Ahasja i Juda att regera i Israels kung Jorams 12:e regeringsår, men enligt 2 Kon. 9:29 började han i Jorams 11:e regeringsår. Enligt 2 Kon. 1:17 började Israels kung Joram att regera i Juda kung Jorams 2:a regeringsår, men enligt 2 Kon. 8:16 började Joram i Juda att regera i Israels kung Jorams 5:e regeringsår. [12]
3. När man lägger samman regeringstiderna i Israel och regeringstiderna för motsvarande tid i Juda, blir inte den sammanlagda tiden lika lång. [13]
Svårigheter som dessa har lett till att många gammaltestamentliga forskare dragit den slutsatsen att regeringslängderna i GT är hopplöst felaktiga och att inget sunt kronologiskt system kan bygga på dem. [14]
Men Thiele kan nu visa att alla dessa svårigheter har en lösning. På ett övertygande sätt kan han visa att de kronologiska uppgifterna är riktiga. [15]
Avgörande för en rätt förståelse av GTs kronologi
Det är flera faktorer som man måste hålla i minnet för att rätt tolka och förstå GTs uppgifter om de hebreiska kungarna. Gör man inte det, synes uppgifterna ganska ofta vara oförenliga med varandra. [17]
1. För det första bör man veta att det hebreiska året inte sammanfaller med vårt år som går från januari till januari. I nordriket Israel gick året från nisan till nisan, dvs. från mars/april till mars/april. I sydriket Juda däremot räknades året från tishri till tishri, dvs. från september/oktober till september/oktober. När nu en kungs regeringstid i Israel jämföres med regeringstiden för kungen i Juda, kommer ett av hans regeringsår att delvis sammanfalla med två av Juda kungs regeringsår och vice versa. Sett från det andra rikets perspektiv blir sålunda ett år detsamma som två år. Ty ett regeringsår i Israel, som börjar på våren sammanfaller ju till en del med två regeringsår i Juda. Likaså sammanfaller delvis ett regeringsår i Juda, som börjar på hösten, med två regeringsår i Israel. [18]
2. Vidare bör man känna till att man räknade det totala antalet regeringsår på olika sätt. Ibland räknades inte tillträdesåret in i den totala summan utan räknades för sig under namnet »tillträdesåret». Men ibland innefattades tillträdesåret i den totala summan av regeringsår. Thiele har visat genom ett noggrant studium att under det delade rikets första tid användes olika system i Juda och Israel. Fr.o.m. 930 (egentligen 931/30), då Salomos rike uppdelades i Juda och Israel, användes i Juda det s.k. tillträdesår-systemet, och detta ända fram till 848, då Josafat dog. Men i Israel använde man inte detta system förrän fr.o.m. Joas regeringstid (798-782). Det betyder att i Juda var det första regeringsåret lika med »tillträdesåret» och först nästa år räknades som det första året. Men i Israel räknades tillträdesåret som det första året fram till år 798. Har man detta klart för sig, försvinner en rad skenbara motsägelser. [19]
Räknar man samman regeringsåren fr.o.m. Rehabeam (930) t.o.m. Josafat (848), får vi 17 (Rehabeam) plus 3 (Abia) plus 41 (Asa) plus 18 (Josafat) = 79 år. Dessa 79 år är identiska med den faktiska tidsperioden. Men under samma tid i Israel räknas också tillträdesåret in i den totala summan, vilket gör att föregångarens sista år kommer med två gånger, både som föregångarens sista år och som tillträdesår. Den sammanlagda summan blir därför större än den faktiska tidsperioden. För samma period i Israel får vi sålunda 22 (Jerobeam) plus 2 (Nadab) plus 24 (Baesa) plus 2 (Ela) plus 12 (Omri) plus 22 (Ahab) plus 2 (Ahasja) = 86 år. Men i själva verket borde det ha varit 79 år. Genom att räkna bort tillträdesåret får vi också här 79 år och någon motsägelse föreligger alltså inte. I själva verket vittnar de angivna data om fullständig korrekthet. [20]
Thiele visar på ett övertygande sätt att i Juda användes systemet med »tillträdesår» från Rehabeam 930 t.o.m. Josafat 848. Därefter, under påverkan från Israel, frångick man detta system t.o.m. Joas tid (835-796). Sedan återvände man till tillträdesår-systemet, vilket också Israel gjorde efter Joahas död 798. Detta är viktigt att känna till, när man jämför det ena rikets kungalängder med det andras. [21]
3. Vidare är det mycket viktigt att känna till att vi har flera fall av samregentskap. I ett par fall var makten delad så, att en regent till en tid svarade för en del av riket och en annan regent för resten av riket. Vid andra tillfällen fick kronprinsen bli medregent med fadern under dennes sista tid. Därför får man inte lägga de samregerandes tid efter varandra. Det har ofta skett, och då får man självklart till resultat hopplösa motsägelser. [22]
Ibland nämns direkt i texten att det föreligger ett samregentskap. Men i andra fall är detta inte direkt omnämnt. Det kan vi endast sluta oss till efter ett noggrant studium av alla data som föreligger. Ett sådant studium har enligt Thiele visat, att det föreligger i de hebreiska rikena nio samregentperioder. Detta måste vi ta med i beräkningen för att kunna förstå GT:s dateringar. Vi skall därför här nämna de perioder, då samregentskap förelåg: [23]
1) I 1 Kon. 16:21 läser vi: »Nu delade sig Israels folk i två hälfter. Den ena hälften av folket höll sig till Tibni, Ginats son, och ville göra honom till kung, och den andra hälften höll sig till Omri.» Åren 885-880 var nordriket Israel uppdelat på Omri och Tibni. [24]
2) Under Israels kung Menahems tid (752-742) regerade Peka över den del av Israel, som låg öster om Jordan. [25]
3) När Joas var kung i Israel (798-782), blev hans son Jerobeam II samregent fr.o.m. 793. [26]
4) När Amasja var kung i Juda (796-767), blev hans son Ussia (Asarja) samregent fr.o.m. 792. [27]
5) När Ussia var kung i Juda (792-740), blev hans son Jotam samregent fr.o.m. 750. I 2 Kon. 15:5 står det: »Men Herren hemsökte kungen, så att han blev spetälsk för hela livet. Och han bodde sedan i ett särskilt hus. Jotam, kungens son, förestod då hans hus och skipade rätt för folket i landet.» [28]
6) Ahas i Juda började att regera 735, fastän hans fader Jotam dog först 732. [29]
7) Kung Josafat i Juda regerade 872-848, men hans son Joram var samregent från 853. [30]
8) Asa var kung i Juda 910-869, men hans son Josafat var samregent från 872. [31]
9) Hiskia var kung i Juda 715-686, men hans son Manasse var samregent från 697. [32]
När man inte har räknat med dessa perioder, har GT:s uppgifter skapat kaos. Ty en kungs regeringstid som delvis sammanföll med faderns har man felaktigt låtit börja först när fadern hade dött. Här finns inte utrymme att visa hur Thiele genom att jämföra alla GT:s data kan fastställa dessa perioder av samregentskap. [33]
De assyriska kungarna
Av avgörande betydelse för ett fastställande av de hebreiska kungarnas regeringstid enligt vår tideräkning är kunskaper om de assyriska kungarnas tid. Ty de assyriska kungarnas tid har kunnat fastslås med hjälp av assyriska »namngivningslistor». Dessa listor innehåller namn på ledande statstjänstemän, som fått ge namn åt ett speciellt år. Varje år uppkallades nämligen efter en viss statstjänsteman, det kunde vara kungen eller överbefälhavaren eller överste munskänken eller en hög hovmarskalk eller en guvernör för någon assyrisk provins. [35]
Det föreligger fullständiga listor för åren 892-648 f.Kr. Bland dessa listor finns dessutom ett antal tavlor som inte bara uppger namnen på åren ifråga utan också namngivarnas titlar och position och de viktigaste händelserna under detta år. Tiden 853-703 täcks av sådana uppgifter. Vi får t.ex. veta att det år Bur-Sagale, guvernör över Guzana, gav namn åt året, inträffade en revolt i staden Assur. I månaden simanu ägde en solförmörkelse rum». Genom astronomiska beräkningar har denna solförmörkelse kunnat dateras till den 15 juni 763 f.Kr. I och med detta fixa datum kan vi ange absoluta årtal för alla de andra åren i de assyriska namngivningslistorna för tiden 892-648. [36]
Kan nu ett direkt samband mellan Assyriens historia och Israels historia under denna tid fastställas, blir det möjligt för oss att få absoluta årtal också för Israels historia. Nu föreligger dess bättre några sådana samband. När Daian-Assur år 853 ger namn åt detta år, kung Salmanassar III:s sjätte regeringsår, krigade Salmanassar vid Qarqar mot en grupp västliga kungar, bland vilka kung Ahab av Israel var en. Sålunda levde Ahab ännu år 853. Tolv år senare, Adad-rimanis år, Salmanassars 18:e regeringsår, uppger en assyrisk inskrift att Salmanassar mottog tribut från kung »Ia-a-u», som regerade över Israel. Forskarna har sedan länge identifierat denna kung med Jehu, och sålunda är också 841 ett avgörande år för den hebreiska kronologin. [37]
Enligt assyrisk kronologi gick det 12 år mellan Salmanassars 6:e regeringsår (853), när han stred mot Ahab vid Qarqar, och hans 18:e regeringsår, när han mottog tribut från Jehu. Och enligt biblisk kronologi gick det 12 år mellan Ahabs död och Jehus trontillträde. Sålunda får vi år 853 som Ahabs dödsår och 841 som Jehus trontillträdesår. [38]
Ett annat avgörande år i den hebreiska kronologin är år 701. Ty det året anger kung Sanherib som året för hans tredje fälttåg, då han tågade mot Hiskia och Jerusalem. Eftersom detta år enligt 2 Kon. 18:13 var Hiskias 14:e regeringsår, har vi ytterligare en hållpunkt för fastställandet av de hebreiska kungarnas regeringstid. [39]
Enligt assyrisk kronologi gick det vidare 152 år mellan Salmanassars 6:e regeringsår och Sanheribs tredje fälttåg. Och enligt den bibliska historien gick det också 152 år från Ahabs död till Hiskias 14:e regeringsår. Vi har sålunda två nyckeldata, 853 som Ahabs dödsår och 701 som Hiskias 14:e regeringsår. Från dessa data är det sedan möjligt att gå framåt och bakåt i anslutning till de bibliska uppgifterna och fastställa de absoluta årtalen för alla andra hebreiska kungar. [40]
Den dubbla dateringen i Israel och Juda
Den främsta orsaken till missuppfattningar om de kronologiska data i Kungaböckerna har varit oförmågan att förstå bruket av den dubbla dateringsmetoden. Med dubbel datering menas att tidpunkten för början av den totala regeringstiden inte sammanfaller med det angivna året för tronbestigningen. Dubbel datering av detta slag förekommer för Omri, Jerobeam II och Peka i Israel och för Josafat och Ussia i Juda. [42]
1. Låt oss först se på den tid då Omri och Tibni konkurrerade om makten i Israel. Det var i Asas 27:e regeringsår, som Omri tog makten. Omri regerade sex år i Tirsa, huvudstad i Israel innan han flyttade den till Samaria. Men Omri hade makten i bara en del av landet. Tibni regerade samtidigt över en annan del (1 Kon. 16:21, 22). Enligt 1 Kon.16:23 regerade Omri i 12 år. Hans död ägde rum i Asas 38:e regeringsår det år då Ahab kom till makten. Eftersom Israel vid denna tid inte brukade räkningen med ett särskilt trontillträdesår, betyder Omris 12 officiella år 11 faktiska år. Dessa började sålunda i Asas 27:e regeringsår 885 och slutade i Asas 38:e regeringsår 874. Denna tid utgjorde Omris totala regeringstid, dvs. både den tid då även Tibni var kung i Israel och den tid då Omri var ensam regent i Israel. Tibnis regerande tog slut i Asas 31:a regeringsår. Nu anges i 1 Kon. 16:23 detta år (880) som året då Omri blev kung, samtidigt som det heter att han regerade i 12 år, vilket avser tiden 885-874 och inte 12 år fr.o.m. 880. Vi finner alltså att uppgiften om Omris regeringstid också innefattar tiden före 880, då han ännu inte var ensam kung. [43]
Missuppfattar man denna tvåfaldiga dateringsprincip och tror att den 12-åriga regeringstiden skall räknas från 880, hamnar man i en hopplös konflikt med de bibliska data. Det är just vad som har varit fallet under en mycket lång tid. Man måste alltså här observera att den angivna tiden för hela regeringsinnehavet inte tar sin början först det år som anges som året då Omri blev kung (dvs. ensam kung). [44]
2. Låt oss också se på Judas kung Josafats tid. Han blev kung i Ahabs 4:e regeringsår och längden för hans regering anges till 25 år (1 Kon. 22:41, 42). Men undersöker vi alla de bibliska data, finner vi att Ahabs 4:e år inte är det år från vilket de 25 regeringsåren tar sin början utan det är året då Asas 41 regeringsår upphörde, nämligen 869. Under aktgivande på alla bibliska data finner vi att Josafats 25 regeringsår började i Asas 39:e regeringsår, nämligen 872, och slutade år 848. Vi får i 2 Krön. 16:12 veta att »i sitt 39:e regeringsår fick Asa en sjukdom i sina fötter, och sjukdomen blev övermåttan svår». Detta är förmodligen skälet till att Josafat detta år fick börja axla regeringsansvaret. Vi finner alltså att Josafats 25 regeringsår innefattar både åren för hans samregerande med sin far Asa och de år då han var ensam regent. Uppgiften att han blev kung i Ahabs 4:e år markerar slutet för hans samregerande, då han började regera ensam. Detta är ytterligare ett exempel på dubbel datering. [45]
3. Jorams samregerande med sin far Josafat är en annan intressant detalj i Israels historia. Man har ofta uppfattat det som en motsägelse, när det heter i 2 Kon. 3:1 att Joram (en annan Joram) blev kung i Israel i Jorams, Josafats sons 2:a regeringsår. Men detta är ingen motsägelse. Ty Josafats 18:e regeringsår är lika med det andra året för Jorams samregerande med sin far. Sålunda började Joram sitt samregerande i Josafats 17:e regeringsår 853, samma år som Ahab dog, då Ahabs son Ahasja kom till makten. Josafats 25 regeringsår slutade 848, vilket är Israels kung Jorams 5:e regeringsår. År 848 är sålunda det år då Joram i Juda började regera ensam. Juda såväl som Israel brukade nu systemet med icke-tillträdesår, så Jorams åtta officiella år (2 Kon. 8:17) var sju faktiska år, dvs. 848-841. Det var Joram och hans hustru Atalja, som vid denna tid införde Israels system med icke-tillträdesår i Juda. Atalja var ju dotter till Ahab och Isebel i Israel. [46]
4. Joas och Jerobeam II:s tid i Israel och Amasjas och Asarjas tid i Juda har vållat stora problem. Joas började regera i Israel 798 och Amasja kom till tronen i Juda i Joas 2:a regeringsår, dvs. 796 (2 Kon. 14:1). Amasja regerade i 29 år (2 Kon. 13:10), dvs. 798-782, och efterträddes av Jerobeam II i Amasjas 15:e år, dvs. 782. Jerobeam regerade i 41 år (2 Kon. 14:23). I Asarjas eller, som han också kom att heta, Ussias 38:e år efterträddes Jerobeam av Sakarja (2 Kon. 15:8). I Juda blev Asarja kung i Jerobeams 27:e år och regerade i 42 år (2 Kon. 15:1-2). I 2 Kon. 14:17 får vi uppgiften att Amasja, Joas son, Juda kung, levde i 15 år efter Joas, Joahas sons, Israels kungs, död, alltså 15 år efter 782, är lika med 767. [47]
Hur skall nu dessa uppgifter kunna förenas? Eftersom Amasjas död ägde rum 15 år efter Joas död och Jerobeam vid denna tid redan hade regerat i 27 år, måste Jerobeam ha haft regeringsansvar i 12 år som samregent, innan hans far Joas dog, dvs. från 793. Sakarja efterträdde sin far i Jerobeams 41:a år (753) och det är endast 14 år efter Amasjas död och Asarjas trontillträde i Jerobeams 27:e år. Men eftersom Asarja vid den tidpunkten redan hade regerat i 38 år (2 Kon. 15:8), måste han ha haft regeringsansvar i 24 år innan Amasja dog, dvs. från 792. [48]
Vi har alltså här två perfekta exempel på dubbel datering, ett för Jerobeam II i Israel och ett annat för Asarja (Ussia) i Juda. Uppgiften om Asarjas 52 regeringsår innefattar alltså 24 år av samregering med Amasja och de 28 regeringsåren därefter. Detta ger 792-740 som Asarjas regeringstid. Uppgiften om Asarjas trontillträde i Jerobeams 27:e regeringsar markerar alltså slutet på samregenttiden. Uppgiften om Jerobeams 41 regeringsår i Israel innefattar hans 12 år som samregent med Joas och hans 29 år som ensam regent. Uppgiften om Jerobeams trontillträde i Amasjas 15:e år anger alltså året för Joas död, då Jerobeam började att regera ensam. [49]
I dessa två exempel på dubbel datering finner vi att uppgifter, som tidigare har ansetts vara totalt omöjliga att förstå eller att harmonisera med varandra, visat sig vara i fullkomlig harmoni. [50]
5. En svår period att få klarhet i är Menahems, Pekajas och Pekas tid i Israel och Asarjas, Jotams och Ahas tid i Juda. Menahem kom till tronen 752 och regerade 10 år i Samaria (2 Kon. 15:17). Han efterträddes av Pekaja i Asarjas 50:e år (2 Kon. 15:23), dvs. 742. Pekaja regerade i två år (2 Kon. 15:23), varefter han mördades av Peka, som började sin regering i Samaria i Asarjas 52:a år (2 Kon. 15:27), dvs. 740. [51]
Men 12 år tidigare, alltså 752, hade Peka börjat att regera i norr som en rival till Menahem, förmodligen i Gilead. Pekas 20 regeringsår, som uppges i 2 Kon. 15:27, avser tiden 752-732, då han efterträddes av Hosea. Det blir ingen svårighet med uppgiften om Pekas 20 regeringsår, om man tar hänsyn till den dubbla dateringen. De 20 åren innefattar då de 12 år i Gilead som sammanföll med Menahems och Pekajas regeringstid samt de 8 regeringsåren i Samaria därefter. Uppgiften att Peka blev kung i Asarjas 52:a regeringsår markerar tidpunkten då Peka efterträdde Pekaja i Samaria. [52]
I Juda började Jotam regera i Pekas 2:a år (2 Kon. 15:32), dvs. 750. Detta är då det första året av Jotams samregerande med Asarja. Jotam regerade 16 år i Jerusalem (2 Kon. 15:33), dvs. 750-735. Men i 2 Kon. 15:30 talas det om Jotams 20:e år, dvs. 732. Sålunda var Ahas inte ensam regent under åren 735-732. När det i 2 Kon. 16:2 heter att Ahas regerade i Jerusalem i 16 år, skall förmodligen dessa 16 år räknas från 732, det år Jotam dog, och omfattar då tiden 732-715. [53]
Samarias och Israels undergång
Enligt bibliska data intogs Samaria av assyrierna år 723, »i Hoseas nionde regeringsår» (2 Kon. 17:6). Thiele visar övertygande i sin bok The Mysterious Numbers of the Hebrew Kings att också utombibliska data talar för att Samarias fall ägde rum år 723, inte 722 eller 721 som man ofta hävdat. Men i detta sammanhang uppkommer ett par problem, som Thiele inte löser eller snarare löser så, att det skulle föreligga ett par missförstånd i bibeltexten. [55]
1. Israels sista kung hette Hosea och regerade 732-723. Men i 2 Kon. 17:1 står det: »I Ahas, Juda kungs, 12:e regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år.» Ahas 12:e regeringsår blir 723, eftersom hans trontillträde (som Jotams samregent) skedde 735. Menar då 2 Kon. 17:1 att Hosea regerade 723-714 och att Samaria föll först 714? Ja, det ser så ut, om texten skall översättas så som ovan, och det tror Thiele. [56]
Men enligt min mening är detta säkerligen en felöversättning. En mera ordagrann översättning lyder sa här: I Ahas 12:e år som kung i Juda hade Hosea Elas son varit kung i Samaria över Israel i nio år. Alltså år 723 hade Hosea regerat i Samaria i nio år och det är detta ödesdigra år som står i centrum för hela kap.l7 i 2 Kon. Ty efter tre års belägring (725-723) intog kungen i Assyrien Samaria i Hoseas nionde regeringsår och förde Israel bort till Assyrien (2 Kon. 17:5-6). Skälet till att Herren »förkastade» Israel och »gav dem i plundrares hand» (v. 20) anges i v. 7-23. Vad som blev följden av denna katastrof skildras i resten av kapitlet, v. 24-41. [57]
2. I 2 Kon. 18:1-2 möter vi nästa problem. I vers 1 står det ordagrant: »Det hände sig i Hoseas Elas sons tredje år som kung i Israel att Hiskia tillträdde som kung i Juda.» Men Hiskias 29 regeringsår började ju 715? Det är riktigt. När det i v. 2 omtalas att Hiskia vid 25 års ålder blev kung och regerade 29 år i Jerusalem, så avses tiden 715-686. Men därmed behöver vers 1 inte vara felaktig. Redan 729 insatte Ahas sin unga kronprins som medregent. Men det var först när Ahas dog 715, som Hiskia kunde styra landet efter sin egen vilja. Då först kunde han bryta med sin faders ogudaktiga politik, vilket vi kan läsa om i 2 Krön. 29ff. År 715 låter han rena templet från Ahas avgudakult och efter årets sexton första dagar var reningen klar (2 Krön. 29:17). »Därefter sände Hiskia bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att hålla Herrens, Israels Guds, påskhögtid» (30:1). Eftersom reningen först måste hinna äga rum, fick påskhögtiden förskjutas till den andra månaden. Vi förstår av texten att Israel inte längre existerar som en nation ty annars hade inte Hiskia kunnat utsända sin kallelse också till Efraim och Manasse. Med Hiskias första regeringsår menas alltså år 715, men redan 729 insattes han av sin fader som medregent. Men han ville inte stå för sin faders politik och det kanske är skälet till att han räknar sin regeringstid från 715. [58]
Låt oss till sist underlätta en förnyad genomläsning av denna artikel genom att presentera en kronologisk tablå över Judas och Israels kungar efter Salomos död 930. [59]
JUDA
Josafat 872-848, samregent 872-869 [64]
Joram 853-841, samregent 853-848 [65]
Asarja 792-740, samregent 792-767 [70]
Jotam 750-732, samregent 750-740 [71]
Ahas 735-715, samregent 735-732 [72]
Hiskia 729-686, samregent 729-715 [73]
Manasse 697-642, samregent 697-686 [74]
Sidkia 597-586 (Jerusalems fall 586) [80]
ISRAEL
Omri 885-874, hela riket 880-874 [88]
Jerobeam II 793-753, samregent 793-782 [95]