Varmt välkommen till en ny årgång med tidskriften Biblicum. I och med detta år inleder denna tidskrift sin tionde årgång, sedan den fick namnet Biblicum. [0]
Ser vi tillbaka på de år som nu gått, har tidskriften fått förmedla en ganska omfattande undervisning om Bibeln och dess innehåll. Vi har inte bara försökt stärka förtroendet för Bibeln och hjälpa människor att helt och fullt lita på allt Guds ord genom att visa hur ogrundad, ytlig och godtycklig bibelkritiken är. Vi har också försökt lyfta fram den många gånger bortglömda eller förvanskade bibliska läran, i synnerhet hur en förlorad syndare får evigt liv och salighet. [1]
Bibelns sanning
Några tycks mena att det kunde räcka med att Biblicum visar på Bibelns trovärdighet och presenterar språkliga, historiska och arkeologiska studier som underbygger Bibelns sanning. Ja, det vill vi göra. Men vad hjälper det om man kan enas om att Bibeln är alltigenom sann och samtidigt förstår och tolkar den helt olika? Vi menar att ett fullt förtroende för Bibeln måste förenas med ett klart framläggande av Bibelns lära. [3]
För ett par år sedan bildades The International Council on Biblical Inerrancy (Det internationella rådet för Bibelns ofelbarhet). En rad framstående teologer runt om i världen har inom detta råds ram arbetat fram ett gediget material, som visar hur ohållbar bibelkritiken är och hur falskt och ödesdigert det är att acceptera att Bibeln inte är alltigenom tillförlitlig. Men också detta råd har nu insett, att det hjälper inte att komma fram till en full övertygelse om Bibelns ofelbarhet, om man inte också kan enas om vad som är den bibliska läran. Nästa stora konferens, som detta råd planerar och som denna tidskrifts redaktör också inbjudits till, kommer därför att ägnas åt frågan om Bibelns rätta tolkning. [4]
Lärofrågor
Det är emellertid inte lätt att rätta till missuppfattningar i bibliska lärofrågor. När vi trott att vi enkelt och lättfattligt framställt Bibelns lära om t.ex. rättfärdiggörelsen och omvändelsen, har somliga missförstått eller förvrängt vad vi sagt. Det gäller i synnerhet sådana, som inte vill inse att man kanske står i en tradition, som på vissa punkter avvikit från bibliska sanningar, samtidigt som man velat slå vakt om Bibelns inspiration och auktoritet. [6]
På senare tid har den schartauanska Göteborgs Stifts-Tidning i flera artiklar häftigt angripit Biblicum mot bakgrund av att vi visat att Bibelns lära om nåden, rättfärdiggörelsen och omvändelsen inte alltid klart och rätt framställts inom den pietistiska lärotraditionen. Utan att ha läst alla de artiklar, där vi behandlar denna sak (vilket man medger) och under kringgående av klara och tydliga belägg för en synergistisk omvändelseteologi, försvarar man sig med att låta invektiv hagla över Biblicum. De läsare, som endast får del av Stifts-Tidningens version (några genmälen tar man inte in), måste undra över vad Biblicum egentligen lär. [7]
Rättfärdiggörelsen
Låt mig kort än en gång försöka klargöra vad saken gäller. Somliga menar att rättfärdiggörelsen är detsamma som att människan har förvandlats. Med »att rättfärdiggöra» betyder egentligen »att förklara rättfärdig» eller »att frikänna». En människa måste inte först – vilket dessutom är omöjligt – bli en ny människa, innan hon får förtrösta på Guds frikännande dom, d.v.s. tro att hon är rättfärdiggjord. Gud »förklarar den ogudaktige rättfärdig» (Rom. 4:5), och den som tror denna frikännande dom blir en ny människa, som bär frukt i rättfärdighet. Men dessa frukter är aldrig en förutsättning för rättfärdiggörelsen utan alltid dess följd. Andra har förstått att »rättfärdiggöra» är detsamma som »frikänna». Men de tror att Guds frikännande dom inte grundar sig på Kristi ställföreträdande gottgörelse allena utan också på människans hållning. Man gör sålunda tron till en nödvändig gärning för att rättfärdiggörelsen skall kunna komma till stånd. Men tron endast tar emot och förtröstar på en frikännande dom, som grundar sig uteslutande på Kristi redan fullbordade verk. Evangelium lyder: Gud är nådig för Kristi skull allena, inte Gud kan bli nådig om du förtröstar på honom. [9]
Om det inte finns någon nåd och förlåtelse att dela ut före vår tro, finns det inte heller några nådemedel som är giltiga och som kan upptända tro, om vi inte först har en rätt hållning till Gud. Men nådemedlen är giltiga vår tro förutan och tillbjuder och ger oss den frid, som Kristus har vunnit åt oss genom sitt blod. Om vi inte tar emot den erbjudna friden eller förlåtelsen, vänder den tillbaka (Matt. 10:13), det glada budskapet blir oss till intet gagn (Hebr. 4:2) och Guds vrede förblir över oss (Joh. 3:36). [10]
Nåden
Inom katolsk och pietistisk teologi är nåden inte detsamma som Guds förlåtelse och frikännande dom, som ger förlorade och andligt döda människor liv »var och när det behagar Gud» (CA V). Nåden betraktas i stället som nådekrafter, med hjälp av vilka människan gradvis kan föras över till trons tillstånd. Under denna process före trons upptändande är en viss samverkan (synergism) med nådekrafterna nödvändig från människans sida. Annars kan inte processen fortgå och krönas med en sann omvändelse. Men denna synergism är obiblisk. Ty innan tron har tänts är människan andligt död och helt oförmögen att medverka till trons upptändande. Tron är en gåva som ges genom det glada budskapet om att Gud är oss nådig för Kristi skull allena (Ef. 2:4-10). Därför är det så allvarligt, när man gör Guds frikännande dom delvis beroende av ett nytt liv hos en alltjämt andligt död människa! [12]
Prenumerera
Glöm inte att förnya prenumerationen för 1981 och hjälp oss att vinna nya prenumeranter under detta jubileumsår!