Biblicum har flera gånger påpekat, att en för Bibelns egna synsätt främmande bibelsyn påverkar bibelöversättningen i negativ riktning. Vi har visat hur den statliga bibelkommissionen utgår ifrån den moderna bibelkritikens förutsättningar, nämligen att Bibelns innehåll utgöres av mänskliga och motstridiga trosföreställningar, som sammanförts och bearbetats på ett rent mänskligt sätt under en lång tidsperiod. Att utifrån en sådan bibelsyn betrakta Bibeln som ett enhetligt och tillförlitligt rättesnöre för den sanna tron är givetvis omöjligt. Översättarna bör ha i minnet, menar man, att texterna inte är enhetliga utan innehåller oenhetliga trosföreställningar, klädda i olika litterära former, bl. a. myter, legender, sagor och noveller. [0]
Allvarlig kritik av den kommande bibelöversättningen
Biblicum är inte ensam om att ha sett bibelsynens påverkan på den kommande bibelöversättningen. Prosten Alvar Frykstam har i ett inlägg i SvD 9/12 påtalat detsamma. [2]
Man översätter utifrån den förutsättningen att Bibelns böcker kommit till som all annan litteratur, att allt skeende har rent inomvärldsliga orsaker, och att all utveckling är en utveckling från det primitiva, outvecklade, till det mera subtila och mångfacetterade. [3]
Men Nya Testamentet lär att Gamla Testamentets alla skrifter är Gudinandade, att människor, drivna av den helige Ande, talat vad som gavs dem av Gud. [4]
Bland de exempel, som AF drar fram, finns bibelkommissionens tolkning av Ps. 110, en tolkning som helt bygger på att psalmen inte får innehålla någon övernaturlig profetia. [5]
I ett stridssamtal med fariséerna, Matt 22:42, frågar Jesus: »Vad synes eder om Messias, vems son är han? De svarade honom: Davids. Då sade han till dem: Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom herre? Han säger ju: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida…» Vill man nu kontrollera Matteus, och därmed Jesus själv, och därför slår upp 110. psalmen i provöversättningen, så får man där veta, att det inte är David som talar utan en präst eller profet i templet, och att Herrens uppmaning riktar sig till denne någons härskare, vem det nu kan vara. [6]
Vad betyder nu detta? Jo, det betyder att översättarna, utan att vara tvingade av den hebreiska texten, på punkt efter punkt valt att översätta så, att Jesus och hans befullmäktigade apostlar kommer att framstå som offer för misstag, eller som personer vilka till egen fördel försöker manipulera de heliga texterna! Detta säger man naturligtvis inte rent ut. Man talar istället om att Nya Testamentet nytolkar de gamla skrifterna, eller läser in saker i dem, som inte ursprungligen står där, och inte är deras mening från begynnelsen. [7]
Hur kommer då den nya bibelöversättningen att bli? AF svarar:
Fullföljs arbetet efter de tendenser som här påtalats, och som var fullt synliga redan i SOU 1974:33 »Att översätta Gamla Testamentet», då får vi, inte bara en ny bibelöversättning, utan en ny bibel!… Om Jesus och hans apostlar begick misstag på misstag, kan vi ju inte gärna anse oss bundna av deras ord. I kraft av utvecklingsläran måste dessutom våra tolkningar komma sanningen närmare och våra demokratiskt fattade beslut vara mer bindande!?… Den nya bibelöversättningen är transparent för den hebreiska färgrikedomen, där 1917-års Bibel döljer allt under en anständig klädebonad. Men – den är skrumpen. Den helige Ande har lämnat den. [8]
Bibelkommissionens försvar
Hur ställer sig då bibelkommissionen till denna allvarliga kritik? I SvD 20/1 försvaras bibelkommissionens tolkningar av ledaren för översättningen av Gamla testamentet, professor Bertil Albrektson. Han hänvisar i sitt försvar till regeringens direktiv för nyöversättningen. I direktiven talas det om »hänsyn till resultat och tendenser i nutida forskning». Det betyder att den nya bibelöversättningen skall ta hänsyn till den moderna bibelkritikens bibelsyn. Vidare hänvisar Albrektson till att i bibelkommissionens styrelse sitter »företrädare för de kristna samfunden i vårt land katoliker, högkyrkliga, lågkyrkliga, frikyrkliga» och »ingen av dessa kyrkans representanter har upptäckt att vi håller på att utarbeta ’inte bara en ny bibelöversättning utan en ny bibel’, som AF uttrycker det». Ja, så illa är det. Också samfunden är mer eller mindre förblindade av bibelkritiken och dess bibelsyn Men alla samfund är inte representerade i bibelkommissionens styrelse. Lutherska Bekännelsekyrkan t.ex., som genomskådat bibelkritikens omtolkningar och till fullo bekänner sig till Bibelns gudomliga inspiration, sitter inte med i denna styrelse, som nu ger Albrektson alibi för sitt arbete. [10]
Det som är mest oskuldsfullt men typiskt i Albrektsons försvar, är att han är blind för bibelkritikens alldeles bestämda trosförutsättningar (se skriften »Förutsättningslös bibelforskning?» Biblicum 1972). Han vill göra gällande att bibelkritiken arbetar helt förutsättningslöst. När bibelkritiken utgår från den bestämda trosförutsättningen, att en gudomlig inspiration och direkt uppenbarelse – så som Bibeln själv anger – i verkligheten inte har förekommit, då är man förutsättningslös! När man utan några som helst historiska fakta utgår ifrån att David inte profeterat om Messias genom Guds övernaturliga uppenbarelse (Ps. 110), då återger man ändå enligt Albrektson »det hebreiska originalets ursprungliga mening». Det är nämligen så illa inom modern vetenskap, att när man utgår ifrån att Gud – om han finns – endast handlar som om han inte existerade, då är man vetenskaplig. Modern vetenskap har inget utrymme för Bibelns Gud, för under som saknar inomvärldsliga förutsättningar och förklaringar och för en Bibel som tillkommit som Guds unika uppenbarelse och inte tack vare mänskliga initiativ och tankebyggnader. [11]