ÄR DET EN SYND FÖR KRISTNA ATT DRICKA ÖL, VIN ELLER STARKA DRYCKER?

Av: prof. E. H. Wendland | Nr 2, 1979 sida 63| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Bibeln förbjuder inteett måttligt bruk av vin

Vin var vanligt som måltidsdryck i det land där Jesus levde (Dom. 19:19) När Psalmisten prisar Gud för alla hans välsignelser i Ps. 104, tackar han Gud också för »vin som gläder människans hjärta» (v. 15).

Vid bröllopet i Kana förvandlade Jesus vatten till vin (Joh. 2:1-11). Vin serverades vid fester av detta slag för att visa gästfrihet mot gästerna.

Jesus befallde att vin skulle brukas vid Herrens nattvard (Matt. 26:27, Mark. 14:23, Luk. 22:17, 1 Kor. 11:25). Han använde den bägare som brukades vid påskmåltiden. Den innehöll vin.

Aposteln Paulus gav Timoteus det rådet att bruka litet vin för sin mages skull (1 Tim. 5:23). Detta var ett gott råd. I de länder som Timoteus besökte var det av hälsoskäl bättre att dricka vin än vatten.

Bibeln förbjuder dryckenskap

I Ordspråksboken läser vi att vin är »en bespottare» och »en larmare». »Ovis är envar som raglar därav» (Ords. 20:1) Vinet får denna verkan, »där man länge sitter kvar vid vinet» (Ords. 23:30), d.v.s. när man dricker för mycket. Då orsakar det jämmer, trätor, babblande, sår, rödögdhet, och det stinger som en orm (Ords. 23:29-35).

Profeten Jesaja varnar för människor, som dricker från morgon till kväll, tills vinet får dem att brinna som en eld (Jes 5:11).

Jesus varnar: »Tag er till vara för att låta era hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap» (Luk. 21:34).

Aposteln Paulus varnar ofta för dryckenskap (Rom. 13:13, Ef 5:18, 1 Tim. 3:8). Han säger att »drinkare» inte skall få Guds rike till arvedel (1 Kor. 6:10).

Vad lär därför den lutherska kyrkan om att bruka öl, vin eller starka drycker?

Det är inte synd att bruka starka drycker. Men det är synd att bruka dem på fel sätt genom att dricka för mycket. Samma allmänna regel gäller också bruket av mat, pengar, kläder och många andra välsignelser, som Gud ger oss.

Vissa människor har en svaghet när de dricker någon stark dryck. De kan inte dricka utan att dricka för mycket. För sådana människor är det fel att ta en enda drink, eftersom den drar med sig fördärv (Fil. 3:19).

En kristen är en förvaltare av de gåvor, som Gud har givit honom (1 Petr. 4:10). Han ärar Herren med dessa gåvor (Ords. 3:9). Han understöder kyrkans arbete med dessa gåvor (1. Kor. 16:2). Men hur kan någon mena sig vara en god förvaltare av Guds gåvor, när han förbrukar så mycket pengar på drinkar, att hans egna barn måste vara utan mat och kläder? Eller när han brukar mera pengar på öl än på understöd av Herrens arbete? Då regeras han av sin egen syndiga natur och inte av Guds Ande (se Rom. 8:13, Gal. 5:24).

Bibeln varnar oss för att slå oss i lag med ogudaktiga människor (Ps. 1:1, Ords. 1:10, 22:24, 2 Kor. 6:14). Ölstugor blir ofta en plats där dryckenskap är vanligt och där det kristna sättet att leva öppet förlöjligas. Här säger oss Guds ord tydligt, att vi inte bör vara där sådana mörkrets gärningar utövas (2 Kor. 6:17, Ef. 5:11, 1 Joh. 2:15).

Luther säger: »Jag kan inte hindra fåglarna från att flyga över mitt huvud. Men jag kan hindra dem från att bygga bo i mitt hår!» Detta betyder: Vi kan inte undgå det onda i världen, men vi kan hindra det onda från att bli en del av våra liv.

En del människor känner det som en synd att dricka någon alkoholhaltig dryck, av vad slag det vara må. Även om de dricker bara ett glas öl blir de bekymrade i sina samveten. Det är fel att söka få en sådan person att synda mot sitt samvete. I kristen kärlek skall vi undvika att äta eller dricka sådant, som kan få en sådan person att stappla i sin tro (se Rom. 14 och 1 Kor. 8 och 10).

Med aposteln Paulus bör vi säga: »Allt är lovligt; ja, men inte allt är nyttigt… inte allt uppbygger» (1 Kor. 10:23, 6:12). Samme apostel säger: »Alltså, vare sig ni äter eller dricker eller vadhelst annat ni gör, så gör allt till Guds ära» (1 Kor. 10:31). Låt oss komma ihåg dessa Skriftens ord, när vi tar upp ämnet »att dricka öl, vin eller starka drycker»

                                                         Anförande vid en arbetskonferens i Zambia, febr. 1977.

                                                         Utgivet av luthern Press, Lusaka, Zambia.