ANGÅENDE KRISTI KROPPS OCH BLODS NÄRVARO I NATTVARDEN

Av: S. E. | Nr 1-2, 1978 sida 46| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

Med anledning av teol. dr Tom Hardts förnyade angrepp mot Biblicum i Nya Väktaren 2/78, där han beskyller »bibelinstitutets nattvardslära» för att vara liktydig med filippism och zwinglianism, vill vi helt kort rekapitulera vad vi tidigare i ett flertal artiklar i denna tidskrift sagt.

Vår bekännelse om nattvarden är framställd i Augsburgska bekännelsen, art. X, i Augsburgska bekännelsens apologi (IV, 54ff, SKB s. 185f), i Schmalkaldiska artiklarna (SKB s. 331f), i Luthers lilla och stora katekes, femte huvudstycket (SKB s. 372f och 484ff) samt i Konkordieformeln, art. VII. Vi har funnit den lutherska läran om nattvarden vara vad Bibeln själv klart och tydligt lär och vill därför till vår död bekänna den. Vi finner det därför angeläget att upprepa följande fyra punkter ur vår bekännelse.

  1.  Vi tro, lära och bekänna, att Kristi lekamen och blod äro verkligen och väsentligen närvarande iden heliga nattvarden och där verkligen utdelas och mottages under bröd och vin.
  2.  Vi tro, lära och bekänna, att Kristi testamentes ord icke äro att förstå annorlunda än som de bokstavligen lyda, så att brödet icke må beteckna Kristi frånvarande lekamen och vinet hans frånvarande blod, utan så, att brödet och vinet på grund av den sakramentala föreningen verkligen och i sanning äro Kristi lekamen och blod.
  3.  Vad konsekrationen beträffar, tro , lära och bekänna vi, att Kristi lekamens och blods närvaro i den heliga nattvarden icke framkallas av någon människas verk eller prästens reciterande, utan att denna endast är att tillskriva vår Herres Jesu Kristi allsmäktiga kraft.
  4.  Men därjämte tro, lära och bekänna vi också enhälligt, att vid firandet av den heliga nattvarden Kristi instiftelseord ingalunda få utelämnas, utan böra offentligen uttalas, såsom det står skrivet: ’Välsignelsens kalk, som vi välsigna’ etc. 1 Kor. 10:16. Denna välsignelse sker genom uttalandet av Kristi ord (Konkordieformeln, Epit. VII, 6-9. SKB s. 519).

Att nu Tom Hardt inte är tillfreds med vår bekännelse utan däri tycker sig finna idel filippism och zwinglianism, kan inte förklaras på annat sätt än att Hardt i detta stycke lär annorlunda än vad de lutherska bekännelseskrifterna lär.

Pro primo genom följande tillägg: Om någon inte lär, att Kristi kropps och blods närvaro i brödet och vinet föreligger från och med det ögonblick prästen uttalar »Kristi konsekrerande ord» intill dess allt det som konsekrerats förtärts, så lär han falskt och begår synd. Därför måste varje partikel av de konsekrerade elementen förtäras vid altaret inom mässans ram.

Denna lära är enligt Hardt en dogm, en trosartikel och därför kyrkoskiljande. Vi menar dock att detta är ett tillägg, som varken finner stöd i Skriften eller de lutherska bekännelseskrifterna. (Sedes doctrinae saknas, Konkordieformeln som skrevs efter Salingerstriden gör inga sådana bestämningar om när och hur länge. Vi företräder ej heller den läran, att Kristi kropps och blods närvaro i brödet och vinet inte föreligger från och med instiftelseordens läsande. Också en sådan lära saknar stöd i såväl Skriften som de lutherska bekännelseskrifterna.)

Pro secundo genom en falsk lära om ämbetet, formulerad i satsen om prästens agerande i nattvarden som ett »effektivt mellanled». (Sedes doctrinae saknas. Konkordieformeln: Vi bekänner »att Kristi lekamens och blods närvaro i den heliga nattvarden icke framkallas av någon människas verk eller prästens reciterande». Luther: »Vårt ämbete består ej i att göra eller förvandla utan endast i att räcka och ge.» WA 38, 239.)

För en utförligare framställning, se Biblicum 4-5/76, s. 90ff; 6/76, s. 125ff samt 4-5/77, s. 93ff.  S.E. s46

Producerad av Pegia