VAD HAR KRISTUS GJORT FÖR VÅR FRÄLSNING?

| Nr 4-5, 1976 sida 52| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

»Kristus blev till förbannelse (för vår skull), det är: han ställde sig i stället för mig under Guds vrede och tog mig i nacken och sade: Jag gjorde den synd som Martin gjorde. Han är verkligen under förbannelse enligt lagen, men inte i sig själv, utan han tog det på sig för min skull… Därför är jag fri från lagen genom honom.»

»Han är skyldig för alla skyldiga. Inte bara döden låg på honom, utan också synden var lagd på honom genom Guds kärlek. När detta hade skett, kom lagen och sade: Om du vill bära synden, måste du också bära straffet. Han bar korset, därför att han tog på sig synden.»

»Lagen kommer och säger: Jag finner Honom i alla människors synder. Tag fast Honom och korsfäst Honom… Om han är skyldig till alla synder, som vi har gjort, då är vi fria genom honom, inte genom oss själva.»

»Aposteln säger inte, att Han blev till förbannelse för sin egen skull, utan för vår skull. Därför vilar tyngdpunkten på orden: för oss. Eftersom Kristus själv personligen var oskyldig, hade han inte varit tvungen att bli upphängd på trä. Men då enligt Mose lag varje tjuv och ogärningsman skall vara upphängd på trä, så måste också Kristus bli upphängd på trä efter lagen, eftersom han bar i sig en syndares och tjuvs person, inte endast en person, men alla syndares och tjuvars personer, ty vi är syndare och tjuvar och värda död och evig förtappelse. Men Kristus tog på sig allas synder och dog för deras skull på korset. Det var därför nödvändigt, att han blev en ogärningsman och att han blev räknad bland överträdare, såsom Jesaja säger»… Sannerligen, han var oskyldig, men ändå var han bäraren av hela världens synder. Hans oskuld var belastad med hela världens synder och skuld. Vilka synder som jag, du och vi alla än har gjort eller gör härefter, de är Kristi synder så verkligt, som om han hade gjort dem själv» (Luther, Galaterbrevskommentaren, WA 40, 1, 433f., 437).

»Lagen hjälper oss inte det minsta i dess uppfyllelse, men den fordrar att vi uppfyller den… Vi skulle slutligen vara tvungna att betala vår synd ända till den sista skärven, om Kristus inte vore ställd emot den fordrande lagen» (Luther, Kyrkopostillan, s. efter jul, ep. pred., WA 10, I, 1, 354, 7).

»Kristus vill inte tvinga oss till den lydnad lagen fordrar. Han kom för att uppfylla lagen i stället för oss, eftersom vi själva inte kunde göra det av egen kraft och han skänker lagens uppfyllelse åt oss… Han friköpte oss från lagens förbannelse genom att göra Guds vilja och uppfylla de krav lagen ställde på oss, på ett överflödande sätt» (Luther, Disputationer mot antinomister, 1537, WA 39, I, 388, 14).

»Så stor och fruktansvärd var den ogudaktighet, misstag, mörker och okunnighet som var i min vilja och förstånd, att jag måste bli befriad med ett så outsägligt pris… Förutom detta pris finns det ingenting som kan försona Honom, det är bara Guds Sons död och blod, av vilket en droppe är dyrbarare än hela världen.» »Om du rätt tänker på detta oöverträffliga pris, förbannar och kastar du i smutsen alla… förtjänster.» »Det är outhärdligt att tänka, att du kunde försona Gud med några gärningar» (Luther, Galaterbrevskommentaren, Gal. 2:20, WA 40, I, 294, 33).

»Du måste se att Kristus inte kunnat älska dig, om Gud inte hade velat det i sin eviga kärlek, som Kristus var lydig i sin kärlek till dig. Du möter där det gudomliga, goda fadershjärtat, och så skall du bli… dragen till Fadern genom Sonen. Då skall du förstå Kristi ord i Joh. 3:16: Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, osv.(Luther, Kyrkopostillan, långfredagens ev. pred., WA 2, 140) Martin Luther. s52