SYNDEN OCH MÄNNISKAN

| Nr 4-5, 1976 sida 51| Ansvarig utgivare: Seth Erlandsson

»Arvsynden är människans fall från hennes ursprungliga tillstånd. I det tillståndet är vårt förstånd så omtöcknat, att vi inte känner Gud och Hans vilja och inte ser Hans verk. Ja, vår vilja är så fördärvad, att vi inte kan förtrösta på Guds barmhärtighet. Vi fruktar inte Gud, utan föraktar sorglöst Hans ord och vilja. Vi lever efter vårt kötts sinnliga begärelser och lustar. Vårt samvete är utan ro och utan hopp vid tanken på Guds dom. Vi söker och strävar efter falska tröstegrunder och botemedel» (Luther, Genesiskommentaren, WA 42, 86, 17).

»En människa som är fallen i synd och ogudaktighet, har blivit djävulens träl. Nog har hon vilja, förstånd och förmåga att bygga hus, förvalta regeringsämbeten, vårda sin familj, styra ett skepp och fylla andra uppgifter, som står i hennes makt. Ty dessa uppgifter har inte tagits ifrån henne. Men i andliga ting har vi helt och hållet fallit i syndens våld och sjunkit i synd. Vår vilja är ond, och vårt förstånd är dunkelt… Hur skulle vi då kunna göra gott, uppfylla lagen och älska Gud?» (Luther, Galaterbrevskommentaren, 2:20, WA 40, I, 293).

»Ifrån Adams fall i paradiset är människan fördärvad och full av syndiga begär. Hon kan inte av hjärtats lust känna behag till Guds lag, vilket vi alla erfar i oss. Ty det finns ingen människa, som inte önskade att Guds lag inte fanns. Varje människa känner och vet i sig själv, hur svårt det är att vara from och göra det som är gott, och hur lätt det är att vara ogudaktig och göra ont… Vi är av naturen onda och olydiga, älskar synden och är fientligt sinnade mot Guds lag» (Luther, Kyrkopostillan, 3 s. i adv. ev. pred., WA 10, I, 2, 155, 29).

S.E. s51