Ett av de första lutherska talesätten lyder: Si Martinus non fuisset, Martinus vix stetisset, »Om Martin inte hade kommit, skulle Martin knappast ha stannat». Med den Martin som knappast skulle ha stannat menas den store reformatorn Martin Luther. Med den andre Martin menas Martin Chemnitz, som torde vara bortglömd av många. 

Martin Chemnitz föddes år 1522 i Treuenbrietzen i Brandenburg. När han var 14 år studerade han vid Trivialschule Wittenberg, endast 25 km hemmifrån, och där hörde han Luther predika. Han studerade ett år vid universitetet i Frankfurt, innan han återupptog studierna i Wittenberg, denna gång under Melanchtons ledning. Men han visade inget större intresse för teologin, och efter ett par år blev han bibliotekarie åt hertig Albert av Preussen. Här bland hertig Alberts stora samling av teologisk litteratur började Martin Chemnitz på allvar studera teologi. Sedan han läst igenom nästan hela biblioteket, reste han tillbaka till Wittenberg år 1553. Där hjälpte han Melanchton att hålla föredrag över de olika kristna läroartiklarna (Melanchtons Loci). 1554 blev han prästvigd av Bugenhagen och fick sin första prästtjänst i Braunschweig. 1567 blev han superintendent och tjänade som sådan troget till sin död år 1586.

Men det var som författare och apologet (= försvarare av den kristna tron), som Martin Chemnitz blev »den andre Martin». År 1545 hade det katolska tridentinska konciliet tagit sin början. Därmed började det stort upplagda försöket att förfalska Luthers lära som brukar kallas motreformationen. Genom skriftlig propaganda och jesuitisk infiltration vann den katolska kyrkan tillbaka många människor, som inte riktigt förstod den lutherska och bibliska läran. Chemnitz insåg emellertid hur farlig denna motreformation var. Därför skrev han en oerhört grundlig granskning av det tridentinska konciliets teologi, Examen Concilii Tridentini i fyra band. Han ville med detta verk bevisa att Luthers lära verkligen var Bibelns egen lära och att Bibelns lära vilade på Sanningens fasta grund, inte på mänskliga traditioner. Chemnitz’ Examen bidrog verksamt till att motreformationen kunde hejdas och att den bibliska tron blev klart och tydligt framlagd för kommande generationer.

Det uppstod också många problem bland lutheranerna själva på Chemnitz’ tid. Efter Luthers död 1546 hade Melanchton börjat kompromissa i några läropunkter. Bland Luthers övriga efterföljare fanns ingen, som kunde stå upp och bilägga alla lärostrider utifrån Bibelns klara ord. Stridigheter om nattvarden, omvändelsen, rättfärdiggörelsen och arvsynden hotade att splittra den lutherska kyrkan.

I denna situation var det Martin Chemnitz som tillsammans med några andra genom grundliga bibelstudier sökte skapa klarhet i de olika lärofrågorna. Det behövdes en bekännelse som mera detaljerat än Augsburgska bekännelsen tydligt framlade den bibliska läran när det gällde de omstridda läropunkterna. För Chemnitz stod det klart att en rätt kyrkogemenskap förutsatte full endräkt (concordia) i den bibliska läran. Så kom Konkordieformeln till och det var framför allt Chemnitz som hade författat den. Genom att detaljerat utreda vad som var bibliskt och vad som inte var bibliskt i omstridda frågor kom Konkordieformeln att bli en verklig »endräktsformel», som klart lade fram den lutherska och bibliska läran. Ungefär 8000 präster, biskopar och lärare skrev under denna bekännelseskrift och den lutherska kyrkan hade räddats från lärosplittring.

Idag utgör Konkordieformeln en viktig del av de lutherska bekännelseskrifterna, Konkordieboken. Den är alltjämt ett klart vittnesbörd om den sanna bibliska läran och förtjänar ett grundligt studium av var och en som älskar Guds ord.

Martin Chemnitz skrev också många andra viktiga böcker, bland andra boken Om Kristi två naturer, som visar hur viktigt det är att ha den bibliska läran om Kristus som sann Gud och sann människa. Denna bok tillsammans med hans Examen och Konkordieformeln gjorde Chemnitz till sin generations största teolog. Även om många av hans böcker idag glömts bort av många s.k. lutherska teologer, måste vi alltjämt säga: »Om Martin inte hade kommit, skulle Martin knappast ha stannat.»   G.T 19