Fritt efter boken ”Grace for grace. Brief History of the Norwegian Synod”, Mankato, Minnesota 1943.
Många vill göra evangelium beroende av människans tro på så sätt, att utan tro finns i verkligheten inte heller något evangelium – som om det inte skulle finnas någon sol utan det seende ögat. [0]
Evangelium är inte bara en historisk berättelse om det fullbordade återlösningsverket, utan en kraftfull deklaration om frid och löfte om nåd från Gud till en värld som Kristus återlöst. Om vi förkastar evangelium som predikats för oss, förkastar vi Frälsaren och gör »Gud till en lögnare, emedan vi icke har trott det vittnesbörd, vilket Gud givit om sin Son» (1 Joh. 5:10). Att tro evangelium betyder att vi accepterar Kristi lidande, död och uppståndelse från de döda som vår fullbordade återlösning, så att vi i Honom inför Gud står rättfärdiga och heliga och har evigt liv som vår vissa arvedel. Ty »detta är vittnesbördet, att Gud har givit oss evigt liv, och detta liv är i hans Son» (1 Joh. 5:11). [1]
Eftersom Kristus »utgav sig själv till lösen för alla» (1 Tim. 2:6), är evangelium om Kristi återlösningsverk också detsamma för alla. Det bringar samma nådegåva, lika för alla människor. Otron hos somliga ändrar inte det faktum att Kristus »dog för alla» (2 Kor. 5:15). Inte heller kan den göra Guds löften om intet (Rom. 3:3). Därför måste evangelium frambäras såsom det är, nämligen ett ovillkorligt budskap om nåd och förlåtelse från Gud till människorna. Vi ombeds inte uppfylla något som helst villkor, för att få ta emot Hans nåd. Vi har bara att »komma och dricka», dvs ta emot Hans gåva i enfaldig tro. [2]
När somliga menar att evangelium är beroende av människans tro, eftersom det blir till gagn bara för dem som tror, gör de tron till en del av evangelium och ber oss tro också på vår tro, och inte på Kristus allena. Men evangelium påverkas inte av vår tro eller otro mera än solen påverkas av människans seende öga. Tron är den tomma handen med vilken vi tar emot Guds gåva. Och det är Gud som verkar i oss så att vi brukar trons hand. Detta verkar han genom evangelium, så att budskapet självt, som berättar för oss om Frälsaren, också ger oss tron på Kristus som vår Frälsare (Rom. 1:16). Tron är inte en god gärning som vi utför, genom vilken vi förtjänar tillträde till återlösningen: Kristus Jesus. Tron är Guds verk i oss, genom vilken vi tar emot och brukar Hans nådegåva. Så är evangelium alltid detsamma, oavsett om det möts med tro eller med otro. [3]
Detsamma gäller om rättfärdiggörelsen. Den existerar inte bara för dem som tar emot den i tro. Kristi återlösnings- och rättfärdiggörelseverk är objektivt gällande, oavsett om det mottages i tro eller inte. Ty aposteln Paulus säger: »Alltså, likasom det, som kom genom en endas fall, för alla människor ledde till en fördömelsedom, så leder det, som kom genom rättfärdiggörelsedomen förmedelst en enda för alla människor till en rättfärdiggörelse, som medför liv. Ty såsom genom en endamänniskas olydnad de många (= alla) fingo stå såsom syndare, så skola ock genom en endas lydnad de många (= alla) stå såsom rättfärdiga» (Rom. 5:18-19). Jfr Jes. 53:11 och 12, där också »många» betyder alla: »han som bar mångas synder», »genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga». Jfr också nattvardens instiftelseord: Kristi blod… »utgjutet för många till syndernas förlåtelse». Lika visst som Kristus har »smakat döden för alla människor» (Hebr. 2:9), lika visst har Han också vunnit rättfärdighet för alla människor, »en rättfärdiggörelse, som medför liv». [4]
Alla människor tror förvisso inte detta ärorika faktum och tar då inte emot den rättfärdighet, som Kristus förtjänat åt dem och som Gud erbjuder dem i evangelium. Men det är falsk lära, att, som så många gör, förneka att Gud i Kristus Jesus har »försonat världen med sig själv» (2 Kor. 5:19), sonat »för hela världens synder» (1 Joh. 2:2) och sålunda rättfärdiggjort alla människor. Precis som hela världens blodsskulder har tvättats bort genom Kristi död i vårt ställe och straffet för dess synder burits av Honom, så har också rättfärdighet, liv och frälsning förvärvats för hela världen genom Kristi uppståndelse och har kommit över alla människor i Kristus, såsom den som representerade hela människosläktet. [5]
Det är denna »objektiva rättfärdiggörelse» som vi skall tro för att individuellt bli »rättfärdiggjorda genom tro». Det enda medel genom vilket en människa kommer i personlig besittning av denna nådegåva som Kristus har förvärvat och som erbjudes i Ordet och Sakramenten är tron, som tror Guds nådiga löfte och sålunda tillägnar sig Kristi förtjänst och rättfärdighet. Tron tar emot Kristus som den som stryker ut synderna och ger oss välsignelsen (Rom. 4:16). Men denna den saliggörande tron rättfärdiggör inte därför att den i sig själv är en sådan stor och ärofull sak, utan därför att det som den klänger fast vid och på vilket den bygger, nämligen Kristi återlösningsverk, är en stor och ärofull sak. »Ty av nåden ären I frälsta genom tro – och det icke av eder själva, Guds gåva är det – icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig» (Ef. 2:8-9). I Kristus Jesus står alla människor rättfärdiggjorda inför Gud. När en människa tror detta, tar hon för sin personliga del emot Kristi fullkomliga rättfärdighet. Ty denna tro »räknas för honom till rättfärdighet» (Rom. 4:3). »Den som icke håller sig till gärningar, utan tror honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet» (Rom. 4:5). [6]