En pastor från Mecklenburg hade tillfrågat Ludwig Harms, väckelsepredikanten på Lüneburger Heide och grundaren av Hermannsburgermissionen, hur man skall predika, för att få människorna att komma och lyssna och vakna upp andligen. Här följer det viktigaste av svaret: [0]
»Hur skall jag råda Er i denna fråga? Jag kan det inte i ett brev; jag kan det överhuvudtaget inte efter någon teori. Jag är så alltigenom fientligt inställd till teorier, att jag tror, att allt som sker efter teorier blir galet gjort. Jag godtar en enda bokstavlig eller andlig tolkning, ’teori’, nämligen den Helige Andes. Att frimodigt gå till verket med den Helige Andes kraft, noggrant efter Guds Ord, driven av Kristi kärlek, och att således tala rent ut, göra det man inte kan låta bli att göra och i varje själ se en själ som Kristus köpt med sitt blod och som är hans egendom och som man måste återvinna åt honom, det tror jag vara den rätta och livgivande vägen. Predika Guds Ord med orubblig fasthet utan att söka vara människor till behag, gör inget anseende till personen, bestraffa synd och gudlöshet både hos godsägare och daglönare, de må vara närvarande eller inte, de må taga illa vid sig eller inte; aldrig kommer Ordet fåfängt tillbaka. Och framför allt annat, måla Jesus Kristus för människornas ögon i hela hans korsgestalt och härlighet, och bed i församlingen ivrigt om den Helige Ande! Tillverka inte predikningarna, utan bed fram dem på knä. När alla människor sover, då må Ni ännu brottas med Herren om människornas själar, och offra tid, kraft, bekvämlighet, allt, allt åt Herren och människornas frälsning. Men Guds Ord, det må vara rättfärdiggörelsen genom tron eller söndagens helgande, evangelium eller lag, skall Ni predika oavkortat, så att ingen bakdörr lämnas öppen. Predika utan hänsyn till följderna eller till missförstånd o.dyl. Under Guds Ord måste allt böja sig, och inga följder kan ge dispens därifrån. Dessutom ber jag Er att föra en helig vandel och inte predika något Guds Ord utan att själv böja er därunder. Undvik helt och hållet allt det som tilltalar och behagar världen. Kalla allt vid dess rätta namn, så att det blir klart som dagen vad som menas, så konkret som möjligt, så att det inte går över människornas huvuden. Och försök inte alls med några teorier vid sjukbäddarna eller vid hembesöken. Vad som behövs skall och måste Herren ge åt den som beder, och med bön måste Ni gå dit. Då går allt av sig självt, eller, rättare sagt, Herren gör allt, och han allena gör det väl. Vad man själv gör är alltsammans dumheter.» [1]