Historik

Historik

För en utförlig historik fram till 1986, se denna pdf-historik av Seth Erlandsson.

Den 8 oktober 1968 hölls ett historiskt sammanträde i Domprostgården i Växjö (se Grundläggningsprotokoll).

En plan att bilda en stiftelse ”för befrämjande av bibelforskning och bibelkunskap” blev förverkligad.

Närvarande vid sammanträdet var domprost G A Danell, Växjö, teol dr David Hedegård, Uppsala, läroverksadjunkt Sune Svensson, Uppsala, pastor Torsten Josephsson, Södertälje och pastor Ingvar Hector, Gamla Hjelmseryd.

Målsättningen för den tilltänkta stiftelsen genomgicks punkt för punkt i anslutning till en promemoria som utarbetats av Hedegård. Ett förslag till stadgar presenterades vid sammanträdet och en stiftelseurkund utarbetades och godkändes. Stadgarnas inledning lyder:

Stadgar för Stiftelsen Biblicum, institution för bibelstudium och bibelundervisning, stiftad genom stiftelseurkund av den 8 oktober 1968. § 1. Biblicum har till uppgift att bedriva bibelforskning och att meddela bibelkunskap till olika kategorier av människor, i första hand till teologie studerande, lärare och lärarkandidater, ungdomsledare, söndagsskollärare etc. Institutionen skall också anordna studiekurser för präster.

I § 2 räknas de sju stiftarna upp, förutom de fem närvarande också lektor Ingemar Franck, Skara och kyrkoherde Lars Engquist, Råneå. Det beslöts att undertecknarna av stiftelseurkunden också skulle utgöra stiftelsens första styrelse. Styrelsen konstituerade sig med G A Danell som ordförande och David Hedegård som vice ordförande. Det beslöts också att ”då vakanser uppstår, skall styrelsen komplettera sig själv” (§ 2) och att varje styrelseledamot årligen ska bekräfta ”att han håller fast vid den i stiftelseurkunden fastställda trosgrundvalen” (§ 3). Vidare: ”Om styrelseledamot, trots att han fått ordförandens kallelse, inte infinner sig till tre på varandra följande sammanträden, skall det anses att han automatiskt avgått ur styrelsen. Om styrelseledamot uppenbarligen avvikit från stiftelsens trosgrundval, äger styrelsen att utesluta honom” (§ 3).

Stiftelsens trosgrundval lyder enligt stiftelseurkunden: ”Biblicum skall bygga sin verksamhet på Bibeln som Guds inspirerade, alltigenom tillförlitliga ord och på Svenska kyrkans bekännelse.” Med uttrycket ”Svenska kyrkans bekännelse” avses ”Svenska kyrkans bekännelseskrifter”, namnet på Konkordieboken i svensk översättning. Stiftelseurkunden och Stiftelsen Biblicums stadgar vill mycket kraftfullt skapa garantier för att stiftelsen och dess styrelseledamöter inte i framtiden glider bort från Bibeln och den lutherska bekännelsen. Exemplen är ju många på institutioner som en gång varit bibeltrogna och sedan glidit till att bli alltmer liberalteologiska.

Bakgrund

David Hedegård hade länge sett vilka förödande verkningar bibelkritiken hade. Människor tappade förtroende för Bibeln och därmed blev inte människor uppbyggda av Bibelns livsviktiga undervisning. I en folder om Stiftelsen Biblicum som utkom i januari 1970 och som Hedegård hade gjort förarbetet till, tecknas Biblicums bakgrund på följande sätt:

Biblicums bakgrund är den nuvarande teologiska och andliga situationen i vårt land. Bibelkunskapen har på ett katastrofalt sätt gått tillbaka, även bland aktiva kyrkomedlemmar. Därtill kommer, att bibelsynen och bibelundervisningen både i kyrka och skola i hög grad präglas av den liberala teologins relativism och skepticism. Ingen bok torde ha utsatts för en så intensiv kritik som den Heliga Skrift. I vida kretsar – även inom kyrkor och samfund – har tvivlet på Bibelns trovärdighet slagit rot. Allt detta – både den bristande kunskapen och utbredda misstron beträffande Bibeln – är en dödlig fara för all sann kristendom, eftersom Bibeln är den enda källan till rätt kunskap om Gud och frälsningen, liksom den är det enda rättesnöret för kristen tro och kristet liv. Bibelkunskap och bibeltro är på väg att försvinna hos vårt folk. Några tecken till förändring kan inte förmärkas vare sig i skola, samhälle eller vid våra universitet. De teologiska fakulteterna är statliga och deras inriktning alltjämt präglad av en liberalteologisk inställning. Den vetenskapligt högstående konservativa forskning, som faktiskt finns, kan inte komma till tals i dessa sammanhang.

Hedegård var en handlingens man som snabbt ville göra något åt situationen. Alltsedan 1930-talet hade han verkat för bibeltrogen teologisk litteratur och undervisning och var mycket produktiv. Han klagade inte bara över dåliga läroböcker utan satte i gång och skrev själv en hel rad. Han klagade inte bara på dåliga bibelöversättningar utan gjorde en egen översättning av Nya testamentet etc. Han insåg hur förödande det var att den liberala teologin fått nära nog monopol på produktionen av teologiska läroböcker och kurser. Genom förbundet ”För biblisk tro” och dess tidskrift med samma namn deltog han ivrigt i kampen för biblisk tro.

Till skillnad från Hedegård, som hade verkat i olika frikyrkliga sammanhang och hade en lågkyrklig bakgrund, var G A Danell kyrkligt förankrad. Men också Danell insåg och påtalade ofta hur förödande bibelkritiken var för sann kristendom. Som domprost i Svenska kyrkan stod han i en protestsituation mot dess läroupplösning och avfall från biblisk-luthersk tro och fick därigenom en ledande ställning bland olika kyrkliga grupper som också motsatte sig den liberala teologin. Dit hörde olika gammalkyrkliga grupper och även många högkyrkliga. Han kom också att få förtroendet av Axel B Svenssons son Sune Svensson att bli redaktör för Nya Väktaren, en tidning som förknippades med den lågkyrkliga lekmannarörelsen Bibeltrogna Vänner men som nådde långt utanför dess kretsar. Både Danell och Hedegård var teologie doktorer i exegetik och kände därför väl till den historisk-kritiska bibelforskningen och dess konsekvenser.

Den direkt utlösande orsaken till Biblicums tillkomst har Danell skrivit om i sin tidning Nya Väktaren 3/69 under rubriken ”Hur och varför Biblicum kom till”. Danell hade deltagit i en diskussion i Uppsala över ämnet ”Har Bibeln alltid rätt?” Vid den diskussionen framförde ledande representanter för den teologiska fakulteten i Uppsala ”att Bibeln icke hade rätt i sina historiska uppgifter”, ”att dess gudsbild var falsk”, ”att icke heller den nytestamentliga etiken höll måttet inför det moderna samhällets krav”, att Bibeln ”var full av felaktigheter och motsägelser, att profetiorna inte gått i uppfyllelse” etc.

Hemkommen skrev jag till David Hedegård och relaterade det hela. Samt sade: Nu måste vi göra någonting. Liberalismen är ingalunda död utan frodas lika starkt som någonsin. Våra blivande präster blir ensidigt informerade. De får aldrig höra den andra parten, som försvarar Bibelns trovärdighet och auktoritet. Vi måste bilda ett bibelinstitut . . . Det visade sig, att David Hedegård sedan länge närt alldeles samma tankar (s 36).

Danell förde i denna artikel också på tal tanken på ”en fri bekännelsekyrka. En menighetsfakultet, som förser en mer och mer sekulariserad kyrka och en alltmer politiserad kyrkoledning med bekännelsetrogna präster – det blir bara en halvmesyr.”

1969

Den 30/6 – 12/7 arrangerade Stiftelsen Biblicum sin första bibelkurs. Den hölls på Hjelmserydsstiftelsen och bland föreläsarna kan nämns G A Danell, Hugo Odeberg, David Hedegård, Seth Erlandsson, Lars Engquist och Tryggve Kronholm. Vid styrelsesammanträdet den 4 juli valdes professor Hugo Odeberg till förste hedersledamot i Biblicum. Dessutom beslöts att till studierektor och föreståndare för Biblicum kalla Seth Erlandsson.

Vid styrelsemötet i Växjö den 29 september 1969 lämnade Torsten Josephsson sitt uppdrag som ledamot i Stiftelsen Biblicum. Bakom denna avgång låg en uppblossad debatt om Bibelns tillförlitlighet i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens tidning Budbäraren. Hedegård, som deltog i denna debatt, såg mycket allvarligt på den liberala bibelsyn som föreståndaren för EFS’ Teologiska Institut Torsten Nilsson torgförde. Styrelsens krav på ett klart avståndstagande från Torsten Nilssons bibelsyn blev inte uppfyllt av Josephsson. Till hans ersättare invaldes den 3 december kyrkoadjunkten Per Jonsson, Landskrona.

1970

Detta år tog uppbyggandet av ett bibliotek med god teologisk litteratur fart och Biblicum förlades tills vidare till föreståndarens bostad i Gamla Uppsala. Arbetet med biblisk forskning och produktion av god bibeltrogen litteratur kom nu i gång. Behovet av en tidskrift för spridning av god bibeltrogen undervisning och för kontakt med understödjare av verksamheten blev påtagligt. Tack vare Förbundet För biblisk tro med Hedegård i spetsen kunde detta behov fyllas. Stiftelsen Biblicum erbjöds nämligen att överta tidskriften För Biblisk Tro och detta erbjudande togs emot med tacksamhet. Fr.o.m. 1972 ändrades tidskriftens namn till ”Biblicum – tidskrift för biblisk tro och forskning”.

Behovet av en fri bekännelsekyrka aktualiserades allt oftare. I För Biblisk Tro nr 1, 1970, citerade Hedegård ett långt stycke ur en artikel av Danell, publicerad i Nya Väktaren nr 11, 1969. Där argumenterade Danell kraftigt för en fri bekännelsekyrka och skrev bl a:

Min syn på Kyrklig Samling har alltid varit att dess främsta uppgift är att förbereda en sådan fri bekännelsekyrka. Alla har inte delat den uppfattningen. Men det förefaller som om på grund av den allt snabbare utvecklingen mot andligt förfall och politrukisering av kyrkoorganisationen allt fler börjar längta efter en fri bekännelsekyrka. Våra möten på riks- och stiftplanet med den starka och djupa gemenskapen i gudstjänstliv och i tro ger oss alla en försmak av en fri kyrka, där vi kan fira gudstjänst i anda och sanning, där gudstjänsten är de troendes mässa, inte de likgiltiga kyrkomedlemmarnas söndagsstämningsstunder. . .

Det blir mer och mer så, att vi måste dra oss undan den officiella kyrkliga verksamheten på stifts- och kontraktsplanet. … Stiftscheferna och deras medhjälpare får sköta sig själva. Vi kan inte ha någon gudstjänstgemenskap med dem som förfalskar Guds ord och förändrar de heliga apostoliska ordningarna. Vi ska inte ha någon del med dem (Rom 16:17, 2 Tess 3:6, Tit 1:16, 3:10, 2 Tim 3:5). Vi inbjuder dem inte till våra dagar och möten. Vi deltar inte i deras arrangemang. …

 I detta sammanhang får stiftelsen Biblicum en oanad betydelse. För att kunna fostra bekännelsetrogna präster behöver vi en bekännelsetrogen prästutbildning. De statliga fakulteterna är alltid mer eller mindre impregnerade med liberal teologi, som tar musten ur de kristnas liv. Man skulle önska att Lutherstiftelsen en gång kunde samgå med oss i dessa strävanden.

Som kommentar till Danells artikel skrev Hedegård: ”En fri bekännelsekyrka är utan minsta tvekan nödvändig, om någon sann kristendom skall kunna bevaras i vårt land.” Hedegård avslutade sin kommentar med orden: ”Man kan bara fråga sig hur en fri bekännelsekyrka skall kunna komma till stånd. Detta är ännu fördolt, men Herren Gud skall ge sin ledning som svar på enträgen bön.”

1971

Den 3 oktober på Mikaelidagens morgon kallades David Hedegård hem till sin Frälsare och Saliggörare. En stor Herrens stridsman hade fullbordat sitt lopp. Följaktligen fick inte David Hedegård möjlighet att redigera också det sista häftet av tidskriftens trettiofemte årgång.

Så inleder SE nr 5, 1971, av För Biblisk Tro. Den 29 november 1971 skulle David Hedegård ha fyllt 80 år. Därför hade Biblicums föreståndare arbetat fram en festskrift till honom med bidrag från en rad framstående teologer. Vid sammanträde fem dagar efter Hedegårds död beslöts att denna festskrift skulle utges postumt som en minnesskrift och överlämnas till Brita Hedegård vid en enkel högtidlighet den 29 november. Minnesskriften fick namnet ”Ditt Ord är Sanning – en handbok om Bibeln tillägnad David Hedegård”.

Några riktlinjer för Biblicum
BiblicumNytt december 1979 (pdf, bl a Biblicums tillbyggnad)