Referent: Sten Johansson.
Nattvarden är en gudomlig instiftelse
Nattvarden är inte någonting som människan kan handskas med som hon själv vill, så att hon skulle kunna bruka den eller inte bruka den alltefter eget godtycke. Nej, Nattvarden är en gudomlig ordning, given av Herren själv till församlingen, kyrkan. »Gören detta till min åminnelse» (Luk. 22:19) sade Jesus till sina lärjungar. »Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse» (1 Kor. 11:25). Det föreligger en viktig skillnad mellan Ordets förkunnelse och Nattvarden. Ordet riktar sig till alla människor utan undantag, det skall predikas för både hedningar och kristna. Men Nattvarden är given åt dem som kommit till tro, åt Guds församling, där den skall firas intill den yttersta dagen. [1]
Nattvardens bruk i Kristi församling
I 1 Kor. finns några mycket viktiga bibelställen, som visar hur Nattvarden skall brukas i den kristna kyrkan, nämligen 1 Kor. 10:16-22 och 1 Kor. 11:17-29. Här betonar aposteln Paulus vikten av att skilja mellan Herrens lekamen och blod, som ges Nattvarden, och vanlig spis. »Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet (koinånia) av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet (koinånia) av Kristi kropp?” (1 Kor. 10:16). Ordet koinånia betyder »gemenskap, delaktighet». Luther översatte det med »Gemeinschaft». Denna vers visar ju klart och tydligt, att Nattvarden är en alldeles speciell måltid, där Kristi kropp och blod ges. Därför varnar aposteln för ett ovärdigt bruk av Nattvarden: »Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod» (1 Kor. 11:27). [3]
Nattvarden är evangelium
Nattvarden är inte någonting som vi presterar, någonting som vi gör åt Kristus, utan alldeles tvärtom någonting som Kristus gör och skänker åt oss. Nattvarden är det rena evanageliet. Genom Kristi ställföreträdande död på Korset har vi en nådig Gud, syndernas förlåtelse. Detta räckes oss nu i Nattvarden som en fri gåva: »För eder utgiven, för eder utgjutet…» Nattvarden försäkrar den enskilde mottagaren att han genom Kristi död och hans utgjutna blod har en nådig Gud; syndaren har i Kristus förlåtelse för alla synder. Att rätt ta emot Nattvarden är därför att ha en fast förvissning om att dessa Guds ord och löften är sanna. Jämför Luthers lilla katekes: »… men värdig och väl beredd är den som sätter tro till dessa ord: för eder utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse.» [5]
Tag emot Guds Ord som det står!
Det är viktigt att inte kringgå Guds ord om Nattvarden p.g.a. att förnuftet inte kan acceptera det. (SKB s. 617: »Så skola också vi i all ödmjukhet och lydnad enfaldigt tro vår Skapares och Frälsares tydliga, vissa, klara och bestämda ord och befallningar utan att tvivla eller överväga, huru dessa överensstämma med vårt förnuft och äro möjliga.») Å ena sidan kräver förnuftet att det inte längre är bröd och vin, som ges i Nattvarden, om brödet och vinet är Kristi lekamen och blod. Man tänker sig då att brödet och vinet förvandlas till Kristi lekamen och blod, så att det visserligen ser ut som bröd och vin men inte längre är det. Detta är den romersk-katolska läran (transsubstantiationsläran). Men Paulus säger: »Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp» (1 Kor. 10:16). Det är alltså alltjämt fråga om bröd. [7]
Men å andra sidan är risken stor, att man förnekar att brödet och vinet samtidigt verkligen är Kristi lekamen och blod. Förnuftet kan ju inte fatta detta. Men Jesus säger klart och tydligt: »Detta är min lekamen…», »denna kalk är det nya förbundet i mitt blod…» (1 Kor. 11:24, 25). Om vi tar emot Guds Ord som det står skrivet, måste vi bekänna att i Nattvarden ges Kristi sanna lekamen och blod förenat med bröd och vin (1 Kor. 10:16). [8]
Nattvarden ger syndernas förlåtelse
Endast genom Jesu försoningsdöd, genom att Han utgav sig själv, sin lekamen och sitt blod, är syndernas förlåtelse given. Den som äter och dricker i Nattvarden kan och skall vara helt viss om att Gud för Kristi skull har förlåtit honom alla synder. Kristi lekamen och blod är beviset på detta. Men hur är det då med den som inte tror? Är det så att den som inte tror endast tar emot bröd och vin? Nej, ty 1 Kor. 10:27 säger: »Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod». Även den som inte tror får alltså Kristi lekamen och blod, men detta är honom inte till välsignelse utan till dom. Han tar ej emot syndernas förlåtelse utan blir förhärdad. [10]
Det är viktigt att hålla fast vid att det är samma gåva, syndernas förlåtelse, som bjudes såväl i Ordets predikan, som i Dopet och Nattvarden. Denna är förvärvad och vunnen av Kristus genom hans ställföreträdande lydnad och död på Korset. [11]
Räcker det då inte med att höra Ordet och låta döpa sig i Jesu namn? Nej, ty Jesus har givit Nattvarden åt församlingen och befallt att den skall brukas. Det är en stor tröst för bekymrade och betungade själar, som är tyngda av sin stora synd. Ty i Nattvarden ger Kristus en personlig, individuella försäkran om syndernas förlåtelse när han räcker oss sin egen kropp och sitt eget blod. [12]
Öppet nattvardsbord?
Vem får då gå till Herrens Nattvard? Avgörande är här, att Nattvarden skall förvaltas i enlighet med Kristi Ord. I vår tid har det blivit så vanligt med s.k. öppet nattvardsbord, att man oreflekterat tror att Skriften lär detta. Så försöker man också ge denna praxis en biblisk motivering och hänvisar till evangeliets Ord, som bjudes åt hela världen. På samma sätt bör det då också vara med Nattvarden. Ja, man betraktar numera ofta Nattvarden som ett slags missionsmedel. Men Skriften lär annorlunda. Nattvarden är endast avsedd för Kristi församling, för dem som kommit till tro. [14]
Rätt sakramentsförvaltning
En rätt förvaltning av Nattvarden innebär då, att Nattvarden endast ges till dem, som bekänner sin kristna tro, till dem som förtröstar på Ordet. Inte så, att det är möjligt att skilja mellan sant troende och hycklare, vilket endast Gud kan göra. Men Skriften förutsätter att Nattvarden endast ges åt dem som kan pröva sig själva: »Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. Ty den som äter och dricker utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis han äter och dricker en dom över sig» (1 Kor. 11:28-29). Den som skall kunna företa en sådan prövning och kunna skilja mellan Herrens lekamen och annan spis måste naturligtvis först och främst vara en kristen. Han måste vara döpt i Jesu namn och ha fått kristen undervisning. Självprövningen innebär, att Guds Ord får överbevisa människan om hennes synd, så att hon vet sig vara en förtappad syndare som behöver och begär nåd för Kristi skull. [16]
Uteslutning från Herrens bord
Den som har begått en förbrytelse eller lever i oförsonlighet måste först bekänna sin synd och förlika sig med sin broder (Matt. 5:23f, 18:15-18), innan han får gå till Nattvarden. Samma sak är det med den som omfattar eller tolererar falsk lära, ett förvanskat eller uppblandat Guds Ord. Den som vill gå till Nattvarden måste ha fått en rätt, biblisk undervisning, så att han inte försyndar sig på Herrens lekamen och blod.[18]
Bekännelseskrifternas syn
Detta betonas klart i de lutherska bekännelseskrifterna: »Det rätta kristna bannet innebär, att man icke låter uppenbara och obotfärdiga syndare komma till sakramentet eller annan kyrklig gemenskap, förrän de bättra sig och upphöra med synden» (SKB s. 334). »Herrens lekamen brukar icke givas annat än åt dem, som förut förhörts och fått avlösning» (SKB s. 73). »Hos oss gå många varje söndag till Herrens Nattvard, men först sedan de blivit undervisade och förhörda samt mottagit avlösningen» (SKB s. 232). »Ty hos oss hållas alla söndagar och övriga högtidsdagar mässor, varvid sakramentet utdelas till dem, som vilja mottaga det, sedan de förut blivit förhörda och fått avlösning» (SKB s. 265). Bekännelsen måste alltid kommaprövas utifrån Guds Ord, som är regel och norm för all kristen lära och kristet liv. Endast om bekännelsen och förkunnelsen är i överensstämmelse med Guds Ord är det en rätt sakramentsförvaltning. Dit hör då även, att nattvardsgästernas bekännelse prövas, så att den som uppenbarligen syndar i livet eller läran och inte vill bättra sig uteslutes från Nattvarden (1 Kor. 5:1-13, Rom. 16:17). [20]
Anmälan till Nattvarden
Till det bibliska, slutna nattvardsbordet hör lämpligen att nattvardsgästerna i förväg anmäler sig till nattvardsgången. Detta innebär inte att prästen skall anställa en rigorös examen, och att endast de som klarar denna får ta emot Nattvarden. Nej, det normala och bibliska är, att församlingens pastor känner sin församling, och att församlingens medlemmar också omfattar den bibliska läran. Men när någon som inte ar känd kommer, måste denne prövas. Han måste få en rätt undervisning enligt Guds Ord, så att han inte försyndar sig på Herrens lekamen och blod. [22]
Nattvarden medför stor välsignelse
Så är Nattvarden given av Gud själv till Kristi kyrka, som finns där Ordet förkunnas rent och klart och där sakramenten förvaltas i enlighet med Kristi instiftelse. Stora välsignelser är knutna till det rätta bruket av Nattvarden. Avgörande för detta är, att Guds Ord får föra människan till en rätt självkännedom och till en rätt längtan efter syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus, vår Herre.